Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



23 maj 2011

TEMA Något tvivelaktigt/23 maj

Barnens femtioårspresent var inte speciellt udda för tiden, men mitt sinne för skönhet stördes av att få huden besudlad av tusch som inte går bort.
Checken låg flera dagar på bänken i köket, och jag himlade med ögonen när jag såg siffrorna.
”Gör något stort morsan, något som representerar ditt liv” sade Petronella som med tjugo år på nacken var van vid att jag krumbuktade över konstigheter. ”Du kan ju i alla fall kika in hos Tatueraren nere vid torget, kanske ställa frågor om det är något du undrar.
Petronella slängde det långa ljusa håret över axeln och snurrade ihop det till en tjock fläta som hon avslutade med en av de otal snoddar som alltid ligger överallt i huset.

Kalle kom nedsläntrande för trappan med kepsen käckt på sned och jeans som knappt dolde den lilla ändan. ”Morsan törs inte, fattar du inte det” sade han och knäppte med fingrarna så att lilla Sebbe kom springande med tungan som vanligt hängande genom ena mungipan. Den stora Rottweilen var som en levande duschstril som gått sönder, och man kunde följa hennes gångväg genom salivsträngen på golvet. ”Jag går ut med jycken en sväng, sedan följer jag dig till Charlie. Han är bäst av dem allihop, och har fixat gamla tanter förut.”

Förnärmad snörper jag på munnen och fräser. ”Gamla tanter…så du räknar mig som gammal din lilla slyngel?” Dörren är redan stängd, och jag hörde ljudet från min skrattande son.
Lilla Tea dök upp i dörrhålet, och gnuggade ögonen medan hon gick in i rummet. ”Jag kan hålla dig i handen mamma. Min lärare på dagis Lollo, hon gjorde en Katt. Den var jättefin.”

På eftermiddagen trädde jag in i det stora hemliga rummet där vassa nålar möter hud för att bilda vackra konstverk. Jag tyckte först att klientelet där inne var något tvivelaktigt, men ändrade mig snabbt när den unga tjejen som var fylld av ringar både här och där, och täckt av svarta tatueringar i form av spiraler log sött. På en av tänderna blänkte en liten vit sten till. ”Hej! Molly heter jag. Kalle har pratat om dig. Du gillar inte sådant här egentligen va?” Hennes rätt på attityd avväpnade mig och jag skrattade. ”Nja, jag är ju närmare fem…” Jag hann aldrig avsluta meningen.
”Ålder är bara en siffra. Du är inte äldre än du känner dig. Min morsa har fem tatueringar som jag ritat på hennes direktiv, och om jag känner henne rätt är det snart dags för en till.”


En äldre man som satt lutad mot en skinnstol vände sig mot mig. ”Det gör bara ont i början, sedan svider det mest.” Han lutade huvudet mot stolsryggen igen. Vilade hakan mot högsta toppen, och lät armarna omfamna stolen. Brunbrända rynkor drogs ihop och en svettdroppe rann från pannan.

”Jag måste tänka” sade jag och lämnade stället snabbt med huvudet fyllt av tänkbara bilder, men hjärnan full av ett stort tjockt svart NEJ.

4 kommentarer:

  1. Bra. Gillar känslan hur du får fram känslan av tvivel hos henne, detaljer som t ex den dräglande rottweilern och Charlie förstås. "Han har fixat gamla tanter förut".

    SvaraRadera
  2. gillar mamman i historien, hon verkar mer nöjd med sig och sin ålder än barnen...?

    SvaraRadera
  3. Håller med båda föregående talare.

    SvaraRadera
  4. Mustigt och en stark karaktär i mamman... Gillar slutet "med hjärnan full av ett stort tjockt svart NEJ!"

    SvaraRadera