Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



2 maj 2011

TEMA Skriv efter bilden/2 maj

Idag fick vi den här bilden att skriva till på www.skrivpuff.blogspot.com


Kim stod utanför det tjocka repet länge, länge innan hon tog mod till sig och gick fram till en ung mörkhårig kille som satt på huk. ”Ursäkta, har du någon aning om hur lång tid det här kommer att ta?” Hon pekade på kön som ringlade sig runt inhägnaden, och fortsatte bort mot nästa monter.
Pojken vände upp ett fräknigt ansikte och log med busiga ögon. ”Hurså, skall du testa eller?” Han vände sig nedåt igen utan att vänta på svar. Ställde två stora fyrkantiga bruna backar på varandra, flyttade den ena några millimeter så att den skulle passa i sin kompis.
Kim tittade andlöst på när en kille i hennes egen ålder fick hjälp att sätta på sig säkerhetsselen, och klev upp på de två första backarna. Försiktigt tog han emot nästa del med tungan utstucken en liten bit i mungipan. En smal rännil av svett rann på pannan, men han ignorerade det, och klev försiktigt, försiktigt upp på den lådliknande backen.

Med gapande mun såg Kim hur killen byggde upp sig själv med en back i taget. Pelaren svajade, men stod ändå kvar…tills alltihop, inklusive killen rasade och ramlade ut över golvet.

”Du kan få gå före om du vill.” Orden kom från nästa kille som stod i kön. ”Jag kan vänta.” Han flinade åt kompisarna som stod bredvid, och viskade ”Hon har inte en chans, men låt henne testa.”
Kim hörde vad han sade och blev än mer beslutsam. ”Ja tack, om det är okej för er andra?” Killarna bakom i kön nickade och tittade menande på varandra. Nu skulle de få kul.

Kim gick med darrande ben fram till den ensamma backen som stod på golvet och sträckte fram händerna för att trä på sig selen. Hennes ögon följde hisnande vajrarna som gick lång upp mot taket där de fästs i två kraftiga stålkrokar som blänkte till i spotlighten. Hon nickade till killen att lyfta fram en back, och ställde sig mycket försiktigt på den. Nästa var enklare, och ännu en, men efter fyra bruna små fyrkantiga backar började konstruktionen att svaja betänkligt, och Kims mage slog saltomortaler av oro och fruktan att ramla. Bestämt samlade hon ihop nerverna och vinkade till sig nästa back. . Den mjuka munnen var hoptryckt i en bestämd min, och nävarna var så hårt knutna att de vitnade.

Killarna som stod i kön var mäkta imponerade, vilken tjej…hon verkade på ett sätt höra hemma däruppe. Det såg ut som om hon fortfarande stod på golvet och tog det första steget upp. Flickans hår böljade ned över ryggen, och armarnas muskler var hårt spända.
När den sjunde backen var på plats ropade han som hjälpt henne att hon skulle släppa taget om linan. ”Sträck ut armarna!” skrek han och visade hur han menade.

Kim var skräckslagen och benen darrade. Utsikten där uppifrån var formidabel. Hon såg i princip över hela mässan. En euforisk känsla ersatte sakta men säkert rädslan.
Plötsligt började hela konstruktionen att svaja och det blev värre och värre. Med ett högt brak ramlade det ihop, och Kim blev svävande i luften, men firades sakta ned.

Väl på golvet fick hon ta emot stående ovationer av grabbarna som med gapande munnar insett att tjejer är minst lika bra, om inte bättre ibland.

6 kommentarer:

  1. Bra att de kom till insikt. Killarna.

    SvaraRadera
  2. Girlpower. Bra skildrat.

    SvaraRadera
  3. Spännande och "pirr" i min mage:)

    SvaraRadera
  4. bra, tjejer är bäst.

    fin fin text

    SvaraRadera
  5. alla kan, om man bara vågar

    SvaraRadera