Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 maj 2011

Vad i all världen är kontext i ett filmmanus?

Så här står det i Wikipedia
”Kontext betyder omständigheter, sammanhang, omgivning, eller övergripande situation.”

Och i stora drag är det precis vad det handlar om när en filmmanusförfattare pratar om kontext.

Min lärare pratade ofta om hur viktigt det var att försöka presentera omgivningen, vilket land filmen utspelar sig i, årtionde med mera så fort som möjligt så att publiken snabbt förstår, och kan leva sig in i scenerna.

Ett trick som man kan se i många filmer är det så kallade hembiträdestricket när en kvinna kommer till ett hus för att söka jobb, och blir presenterad för familjen, visad i huset, och informerad om släkt och vänner runtom.

Detta fungerar lika bra med en flick- eller pojkvän som kommer första gången på besök hos svärföräldrarna.

Ännu ett smart trick är taxichauffören som åker runt i stan på jakt efter kunder.

Det viktiga i scenen är att karaktärerna presenteras för någon annan så att publiken får informationen via bilder. Det är ett välkänt faktum att det som inte syns, finns inte. En mening jag skrivit upp med svart tjock tusch på väggen där mina skriverier pågår.

DET SOM INTE SYNS, FINNS INTE

Många författare hastar förbi det här och kan då drabbas av fenomenet publik som inte fattar ett dugg av det de ser, och sedan måste bearbetas extra mycket för att hänga med i filmen.

Den som går på en film vill helst vara med i händelserna, och en manusförfattares dröm är när publiken gråter på rätt ställe, och skriker när skådespelaren gör det.

Nästa gång blir det lite prat om behovslinjen i en film, och skillnaden på behov och begär som numera finns intryckt in i minsta cell i min hjärna efter tuff bearbetning av Kurt Öberg. Jag började jämföra honom med min tuffa tysklärarinna efter några veckor, och berättade skrattande det efter ytterligare några veckor.

Man lär sig saker om de bankas in tillräckligt intensivt och ofta, jag lovar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar