Är det dags att ta på skor nu?

Sommaren igenom har jag dissat skor och sprungit barfota.

Jag älskar känslan av killigt gräs, och grus som plattats till av bildäck.

Barnen är likadana, och lika svartfotade som mig.

Det var inte lätt att förmå mina små att sätta på sig kläder när de skulle till skolan. Mina nakenfisar ville helst gå utan de där kliiga tygplaggen och känna luften mot sin nakna solbrända hud. Och hualigen för att ta på sig skor, de är ju trånga och skaver.

Efter lite övertalning fick jag på samtliga barn några paltor, och åkte tills skolan där en lärare berättar att personalen har svårt att förmå många av ungarna att ta på sig skor och jackor.

Chicco spydde och sket hela natten med början vid tre. Hundkräket hade gjort det på ett antal ställen, och  jag är väldigt glad att mina fötter inte råkade trampa i det när jag tumlade upp första gången, trött på gränsen till medvetslös efter att bara ha fått sova två ynka timmar.

Idag har jag inte gjort många knop egentligen, men ändå åstadkommit mycket. 

Peter körde barnen till skolan i morse, och jag och Lilleman skulle vila eftersom jag haft en tuff natt, men det blev inte en enda sekunds vila eftersom Hampuz omväxlande lade sig tätt intill mig och kramades för att i nästa sekund studsa upp och babbla om något helt oväsentligt.

Jag gav upp och gick ut i trädgården för att plantera om lite sommargylling som förvirrat sig in i ett av landen, och samlade in fröer från mina olika Vallmos, och från fingerborgsblomman.

I samma andetag grävde jag upp lite potatis för att eventuellt koka den.

På vägen från landet ser jag till min förskräckelse att jag glömt gräva färdigt diket till dräneringsslangen på gästhuset, och börjar fickla där.

Peter kommer hem ungefär samtidigt som jag skriver på manuset, och vill ha mat. 

När vi ätit klart åker vi iväg på ett jobb i Järna som Peter har genom sin firma SPEED BYGG & PLÅT. Han skall sätta bleck på ett fönster.

Vilken kåk det var...jisus...det var sjöutsikt, stoooooort hus, stort trädäck med pool, badtunna...rubbet.

jag tog några snygga foton på småttingarna som var helbegistrade över den formidabla utsikten.

Snickarna har varit borta några dagar, men Peter och Mackan har varit desto flitigare. Eller vad sägs om det här?

Checka in den svarta plåten...

Botkyrka kommun ville att vi skulle lägga på tegel, men Peter berättade att han var plåtis, och att plåt håller längre än tegel. Då gav de med sig, och gav oss tillåtelse att ha svart plåt som matchar resten.

Lilla Zally växer så att det knakar, och skall snart snörpas. Jag hoppas att hon inte hinner bli med kattungar, men...time will tell. Blir det så blir det.

Mitt manus utvecklas långsamt, och det stora felet jag just nu gör är att jag redigerar under tiden som jag skriver. Det är rent ut sagt livsfarligt, och jag slår mig själv på fingrarna varje gång.

från och med i morgon skall jag skärpa mig...its a promise.

Nej, nu lägger jag ihop och tackar för mig. 

Godnatt kram