Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



13 augusti 2011

Ärvda kläder, och målade ribbor

Min lilla tjej har en pojkvän som bor nästgårds. De leker varje dag, och är så goa mot varandra. Igår fick jag tre kassar kläder efter honom till Lilleman som överförtjust dök ned bland dem, och snabbt hittade flera favoriter.

Det tog ett tag att lägga in alltihop i den trånga garderoben, och direkt efteråt målade jag ribborna som skall sitta på vår tillbyggnad med falurött.
Naturligtvis var barnen med och målade, och Lilleman passade på att dränka penseln i burken efter att han klofsat på massor av färg på sina händer, kläder och ribborna...detta hände då jag sprang in på ett tresekundersärende.
När jag och Razmus flyttade undan de målade ribborna, välter hela skiten, och alltihop landar på gruset. Snabbt förpassar vi dem till bockarna igen, och får färg över hela händerna. Som tur är klarade sig ribborna från att bli förstörda. Jag var röd från topp till tå.

Lilleman var trött, och jag lade hela gänget strax efter åtta, och satte på Mamma Mu på dvd:n.

Under tiden jobbar Peter och Mackan stenhårt med att sätta plåt på vårt tak, och bygga ställning.
Jag hjälper dem lite, men blir avbruten av Lilleman som vill ha sällskap i sängen.

Både jag och han somnar, och jag missar filmen för hundrasjuttioelfte gången. Jag kan omöjligt hålla mig vaken intill Lillemans goa, varma kropp med hans händer hårt lindade om min hals.

Klockan hinner springa iväg till tio innan jag öppnar datorn, och kan jobba på manuset.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar