Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



9 augusti 2011

Dagbok-gråmulet, och full fart på den blivande övervåningen

Väcks klockan sex av att snickarna kör igång sin såg som inte bara skär i trä, utan även skickar mina öron närmare helvetet. Jag är ju lite halvdöv sedan tidigare, och det skärande ljudet gör inte att man vaknar med solskenshumör precis.


Men det ändras i samma ögonblick som jag träffar vår lilla älskade kissemiss Zally, som kurrande stryker sig mot mitt ben, och kurar in sig i min famn när jag lyfter upp henne.
Tänk vad mycket kärlek jag har här i livet...
En karl som öser över mig kärleksfulla ord, tre ungar vars kärlek gör mig så rik, två hundar och en katt som gärna ligger tätt intill mig då jag sitter i soffan.

Barnen kommer uppkravlande en efter en och volymen höjs successivt. Lilleman är fortfarande pömsig, och lägger sig intill mig i soffan, och drar upp filten högt över näsan.

Efter frukosten är det dags att ta mig an vår slask som slammat igen, och behöver en ordentlig upprensning. Tänkte fixa till handfaten i badrummet och på toaletten samtidigt.

Igår kom SLAM-bilen hit och hämtade vår skit. Det doftade vidrigt, och en massa äckliga små gulröda flugor flög upp därifrån när jag öppnade locket.
Om igen klagade han på konstruktionen och berättade att vi måste tömma oftare. Hm...60 000 kostade det där, och vi frågade ju faktiskt kommunen vad som var bäst. Så indirekt kan man säga att de rekommenderat åt skogen fel.
Mannen försökte flera gånger, men lyckades INTE få bort allt.
Nåväl, han sade att vi skulle låta bli att lägga i toalettpapper i toaletten(?) och istället lägga det i en påse bredvid, för det var oftast papperet som var orsaken till att det bildades klumpar som det nu hade gjort...eller kakor...som det enligt mig ser ut som.

Solen lyser, och spaden jag använde vid grävandet igår, står som en påminnelse till mig att fortsätta. Eftersom gästhuset har en källare är det ca till midjehöjd jag måste gräva. Visserligen sandjord, men tung sådan väger en hel del.

Nej, nu kan jag inte skjuta på arbetet längre. Dags att facea verkligheten.
Ha en underbar dag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar