Idag har det varit en intensiv dag.
Peter skulle iväg till Järna och sätta list runt fönster och dörrar på huset vi var till igår, och ville ha sällskap och hjälp av mig och Lilleman som fortfarande hostar och snörvlar.
Sagt och gjort. Efter att jag packat barnens ryggsäckar, och lagt in vår väska i bilen körde vi barnen till skolan och for sedan vidare.
Resan dit går genom kullar och dalar, och jag njuter av färden. Tänk så många vackra ställen det finns i vårt land.
I början var det dimma och lite småkallt, men framåt tolvtiden kom solen och värmde upp oss.
Hampuz hittade en sandlåda, och jag tjuvade lite frön från en fingerborgsblomma de hade.
Utsikten är formidabel, och jag satte mig ned på trädäcket för att bara njuta.
Men, nu var det inte för nöjes skull vi var där, och Peter plockade snabbt upp det som behövdes och blev assisterad av mig och Hampuz.
Lilleman kommer nog att bli hantverkare, för redan nu ser vi att han har intresset och han är urstark.
Klockan var tre när vi stannade vid Tumba stationen för att hämta upp Mackan, och min mage kurrade intensivt. Lilleman hade somnat, och sov hela vägen till skolan där jag med stort besvär fick med mina små hem. Razmus hade ätit en pyttebit kyckling och två riskorn. Gissa om han var på uruselt humör? Och jag var snart på lika dåligt jag. Han sprang tillbaka in i skolan två gånger innan jag äntligen fick med honom till bilen. Då var jag nästan på väg att lägga ungen över axeln och bära honom därifrån. Tänk vilken förmåga de där små liven har att trampa på ens nerver med glödheta fötter. Jag var rosenrasande innan vi kom därifrån.
Väl hemma blev det mat på studs, och sedan gick hela klanen ut och byggde ställning.
Det såg lite roligt ut med tre barn och två vuxna karlar som klängde runt i den, och jag kunde inte låta bli att fotografera.
När det var klart klippte jag gräsmattan, och höll på att köra över en groda som jag räddade och släppte i skogskanten där den är säker för farliga klippare, och människor.
För en gång skull var det inte en sådan där äcklig padda, utan en söt groda som inte verkade ett dugg rädd för mig.
Plötsligt kommmer Zabine rusande och berättar att hon hitta min favoritblomma, och jag tar med mig spaden för att gräva upp den, och låta den lilla sötnosen föröka sig på vår tomt.
Åkervindan har alltid varit min favorit. Så söt och spröd, men en av de värsta ogräs man kan råka ut för.
Efter många, långa diskusssioner här hemma har jag fått tillåtelse att låta ett gäng växa upp runt vår stora veranda, och förena sig med stockrosor och vindruvor som inte riktigt tar fart.
Visst är hon söt?
Så blev klockan åtta, och det var dags för nattning. Efter lite flyttande mellan sängar kom alla till ro och somnade vid nio.
Peter körde hem Mackan och jag skrev lite dagbok.
Nu skall jag stänga av internet, och skriva på manuset.
Ha det gott
Kram och godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.