Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



12 augusti 2011

TEMA Gemenskap

En enda önskan hade jag…att få höra till…ingå i någons vokabulär, och kanske till och med bli omfamnad av en annan människa.
Varje dag gick jag den en kilometer långa grusvägen till kiosken där traktens barn samlades för att äta godis och tjuvröka, men blev ständigt bortstött av tvillingarna Nilsson som mer eller mindre bestämde över de andra.

Mitt hjärta kändes som en stor svart sten, och likt en Sveciaost var det fullt av hål som bara väntade på att fyllas igen av någon vänlig själ.

Många år hade jag gömt mig bakom gardinen då klasskamraterna lekte i backen bredvid vår tomt, och åsett hur de skrattande åkt snowracer i full fart över gupp de mängtat ihop. Skidorna pappa köpt stod fortfarande oanvända inne i garaget som han och farfar byggt innan pappa beslöt sig för att lämna oss.
Från den dagen han försvann låg mamma mestadels inne i gästrummet och grät. Hon vägrade att beträda deras sovrum, och tandkrämen som han spillt i handfatet var vid det här laget fylld av illaluktande mögel. Kläderna han lämnat låg utspridda i små, små sönderklippta trasor.

Mina händer längtade efter en annans hud, och min söndertrasade själ sökte gemenskap mörka nätter i svarta skjul. Pengarna jag betalade för det stal jag i pappas glasburk som han gömt ovanför kylskåpet, bakom ett flingpaket. Efteråt var jag ännu tommare än innan, och saknaden efter äkta kärlek skar bitar ur mitt liv.

En enda önskan hade jag…att få höra till ett gäng av glada ungdomar som skulle tillföra mig ord för att tillfredsställa mitt ego och ge mig frid.

10 kommentarer:

  1. Tragisk skildring av ett inte helt ovanligt scenario.

    SvaraRadera
  2. ingen rolig tillvaro det där inte.
    Och grattis till recensionerna :)

    SvaraRadera
  3. "få ingå i någons vokabulär"!

    SvaraRadera
  4. Tungt och svart om längtan.

    SvaraRadera
  5. Ett mörker som går djupt in i själen.
    Fint och välskrivet!

    SvaraRadera
  6. Du har ju skrivit så som jag känner mig!

    SvaraRadera
  7. Att tillfredsställa sitt ego och få frid är väldigt träffande. Vi är alla egoister i en eller annan mening och trots att ordet är nedsölat behöver vi det.

    SvaraRadera
  8. Hård tillvaro fylld av längtan.

    SvaraRadera