Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 augusti 2011

TEMA Måla

”Snälla, snälla mamma…kan jag inte?”
Lilla Zabine 6 år ler sött mot mig medan hon visar upp en karta med ögonskuggor som hämtats i min låda.
”Snälla…?”
Hon vrider bevekande på det söta ansiktet, och borrar in blicken från de turkosa ögonen i mitt hjärta.
Jag tvekar några sekunder, funderar på om det blir några följder av mitt val, och säger sedan med mjuk röst:
”Okej älskling, men inte för mycket.”

Min lilla dotter går in på toaletten och låser om sig.
När jag lägger örat mot dörren hör jag henne fnittra och prata med sig själv.
”Sådär ja, nu är jag klar…nä…lite till här…och här…och…”
Full av skratt flyttar jag mig snabbt från dörren när den plötsligt slås upp och en sminkad sötnos visar sig.
”Är jag fin nu?”
Blågrön ögonskugga är målad på ögonlocken längst upp mot ögonbrynets kant, och rosa lipgloss glänser på de smala läpparna. Håret är tillbakadraget från ansiktet och uppsatt i en tofs som hon tryckt in en solros i.
Min lilla gumsa är vacker som en dag, och mitt mammahjärta nästan sväller över att stolthet. Hon passar jättebra i färgerna hon valt, och tyvärr hade jag inte kameran redo för att dokumentera hennes uppenbarelse.

”Jag har bara målat lite. Ser du?”
Hon pekar på läpparna och ögonlocken medan hon putar med munnen.
”Tror du Arvid tycker om mig nu? Han och jag skall gifta oss när vi blir stor. Fast Arvid säger att han inte vill, men jag skall lura honom.”
Jag pussar henne i pannan, och smeker den brunbrända kinden som för tillfället har ett tunt lager rouge.
Min lilla älskling…det är klart att han tycker om dig. Du är jättesöt hjärtat.”

Med glada, hoppande steg springer den lilla iväg till grannpojken för att visa upp sig.

7 kommentarer:

  1. Ljuvlig text! Dagens leende! :)

    SvaraRadera
  2. En sexåring har redan snappat upp vad som gäller... Sött beskrivet men ändå tragiskt att inse att skönhetsidéalet är inpräntat redan i förskoleåldern.

    SvaraRadera
  3. alltid gulligt med barnhistorier...man blir glad av dem...så också här...apropå skönhetsideal så brottas ju killar också med det fast på ett annat sätt...

    SvaraRadera
  4. Har en lika gammal dotterdotter, gulligt men lite läskigt oxå att de redan nu börjar anamma tidens skönhetsideal. Det är lite dubbelt det där. Men visst framkallar det leende.

    SvaraRadera
  5. Håller med Foxy, läskigt men gulligt på samma gång. Tycker du beskriver det bra i texten också, med berättarens tvekan.

    SvaraRadera