Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



8 augusti 2011

TEMA Öppenhet

Min familj är inte som andra…
Hos oss finns ingen pappa, istället har jag två mammor, och får då naturligtvis två mormödrar.
   Pappas namn nämns aldrig härhemma, och mamma1 har sagt att vi pratar om det när jag blir större.
Mamma 2 är den som bestämmer i familjen, och ibland blir jag rädd för henne. Hon predikar att vi skall leva i öppenhet för de andra i kvarteret, men jag både hör och ser hur människor ryggar då vi kommer gående, och möter sällan deras blickar.

Naturligtvis frågar de andra barnen mig hur vi lever, och jag försöker förklara att vi inte gör något som är annorlunda mot andra familjer. Båda mammorna tvättar, jobbar, och tittar på teve, och vi bråkar ibland som alla andra.
   Men, den informationen släcker inte de andras illvilja och vilda försök att se mig som andra klassens människa. Istället pekar de på mig med pinnar och sliter i mina kläder för att klä av mig naken.
Stående inför mina kamrater försöker jag hitta det mamma 1 kallar kärlek för min medmänniska, men hatet sipprar ut genom varje por, och svärtan i hjärtat blir allt större.
En dag ställer jag Mamma 2 till svars, och på ett omständigt språk och i kluriga vinklingar får hon mig att förstå att jag inte alls tillhör en vanlig familj.
   ”Vi använde bara sperma från en man. Du var inget då vi fick dig, bara ett litet frö bland miljoner.”
Orden snurrar runt i mitt huvud hela den dagen, och jag gör allt för att förstå, men misslyckas trots mina intentioner, och skriker okvädingsord till Mamma 2 när jag kommer hem från skolan. Jag kallar henne en massa dumma saker, och rusar sedan ut från vårt hus i syfte att aldrig mer sätta min fot där.

Grannar som hört vårt bråk kommer skyndande och drar in mig i sin famn. Plötsligt är jag en av dem, de på andra sidan, och hyllas för mitt beslut att gå.
   Nu är jag mitt i centrum för pratet utanför min familjs väggar, och inser snabbt hur blåögda mina mammor är.
Nästa dag har jag fått ett boende hos tant Märta och farbror Pär, två genuina lite äldre människor som står stadigt på jorden, helt säkra på att mina föräldrar är på väg till helvetet.

Det håller en vecka, sedan tar längtan efter Mamma 1 och Mamma 2 över, och med svansen mellan benen knackar jag på hemma, och hoppas på att nå en försoning.
Lycklig får jag stifta bekantskap med mina älskade mammors bröst, och tårarna rinner på oss allihop. Vi gör ett gemensamt beslut att flytta, och att på det nya stället hålla vår udda relation hemlig.

1 kommentar: