11 augusti 2011

TEMA Undantag

Dagens skrivpuff hämtar jag från min pågående bok:
Scenariot är detta, Charlie har fått i uppdrag av sitt förlag att spökskriva åt en seriemördare som nyss blivit dömd, och i scenen sitter hon hos mördarens psykolog strax innan hon skall träffa Benjamin första gången.


Psykologen är en kort, knubbig man med endast en gnutta hår kvar på huvudet. De runda kinderna är blossiga och han verkar nervös. Rummet är sterilt vitt och gardinerna vita. På väggen hänger en gigantisk målning i form av en geometrisk färgglad figur.
   Charlie räcker fram handen och niger lätt.  ”Hej! Jag heter Charlie Olsen. Du ville träffa mig?
   Psykologen kliar sig i huvudet som om han funderar, sedan lyser han upp. ”Det stämmer. Det var du som ville intervjua Benjamin Larsson för att skriva en bok? Men jag trodde att du var…”
   Charlie skrattar. ”En kille, jo jag vet att det är ett killnamn, men pappa envisades med att kalla mig det, så alla glömde till slut mitt riktiga namn. Pappa ville ha en kille och vägrade konsekvent att ens byta blöja på mig. Jag var en kille punkt slut. 
Innan mamma började dricka sådär så att hon blev knäpp berättade hon att jag var namnad efter pappas farmor.” Hon slår ut med händerna mot honom. ”Jag hoppas att det inte blir något strul nu. Du kan väl göra ett undantag?"
   Torbjörn Karlsson ser bekymrad ut. ”Ärligt talat så vet jag inte om det här är en bra ide. Benjamin bad uttryckligen om en kille. Han gillar inte kvinnor…”
   Charlie lägger ihop händerna som i bön, och sätter dem tätt intill sitt ansikte, ”Snälla, snälla du…jag behöver det här jobbet.  Vi kan väl fråga honom?” Hon är nästan beredd att ställa sig på knä för att få jobbet, men stoppas av psykologen som skrattande rycker på axlarna.
   ”Jag tvivlar mycket på att han överhuvudtaget berättar något. Benjamin har haft en mycket traumatisk barndom.”
   Psykologen går runt, runt i rummet och drar med jämna mellanrum över hakan så att stubben raspar.
Plötsligt vänder han sig mot Charlie och tar ett hårt grepp över hennes smala axlar. ”Akta ditt hjärta flicka lilla. Det är lätt att duperas av Benjamins pojkaktiga charm. Han är både slug och vältalig när han sätter den sidan till.”

    Charlie ler och skakar på huvudet så att de gladfärgade länkarna flyger. ”Det är ingen fara. Sådant biter inte på mig.”
   Torbjörn Karlsson släpper Charlie och hytter med fingret åt henne. Han sätter sig vid skrivbordet. ”Du får inte på några villkor låta bli att komma till ett möte ni bokat utan att ha informerat Benjamin om det. Han är extremt lättkränkt och har stort behov av kontroll. Händer det kan han misstro dig och vägra att träffa dig några fler gånger, och glöm aldrig någonsin att Benjamin är en iskall mördare.”
   Charlie sätter sig i stolen mittemot, lutar sig intresserat framåt, och skakar av obehaget som rinner över henne några sekunder. ”Är…är…är han farlig?”
  Psykologen bläddrar i några papper och räcker fram dem till henne. ”Utanför murarna är Benjamin som ett stycke dynamit med alltför kort stubin, men inte här inne. Här får du lite olika nummer som du kan nå mig och de andra på. ”
   Charlie får ett osäkert uttryck i ansiktet. ”Det…det…det kanske är dumt att jag intervjuar honom?”
   Torbjörn Karlsson lutar sig framåt över skrivbordet och lägger sin hand på Charlies.  ”Nej tvärtom. Han behöver få en bekräftelse på att han existerar för andra människor, en kvittens på att han finns. Benjamin har flytt in i vålds- och sexfantasier i hela sitt liv istället för att ta kontakt med verkliga människor. Han är en mycket blyg och timid person. Ja då är vi väl klara. Vänta lite så ringer jag hit en vakt som kan föra dig in till besöksrummet. Förlåt mig, kriminalvårdare heter det numera.” Han slår med pekfingret på pannan. ”Det är inte lätt att lära gamla hundar att sitta.”
   Charlie räcker fram handen till Torbjörn när handtaget på dörren går ned och en kriminalvårdare kommer in. ”Är det okej om jag intervjuar dig efteråt? När jag skrivit boken klart? Det kan vara intressant för läsarna att höra din åsikt.”
   Psykologen nickar djupt nedtryckt i en tjock lunta med papper. Han vänder upp huvudet.  ”Just ja, jag höll på att glömma en sak. Du får bara besöka honom trettio minuter i veckan eftersom han fortfarande har restriktioner, och kräver bevakade besök. Jag skall prata med fängelseledningen om det där…vi kanske kan göra ett undantag, men just nu är det så. Tisdagar är det som gäller.” Psykologen tittar på Charlie och ler ”Undrar du något så finns jag här.”
   Hon ler tillbaka och går ut genom dörren.






  

7 kommentarer:

  1. Låter spännande. Undrar dock över hennes fråga om han är farlig, hon vet väl att hon ska intervjua en seriemördare? :-)...är det en tillfällighet att de har samma efternamn eller finns det ett samband...får lite "när lammen tystnar"-känsla här. Ser fram emot att få läsa fler bitar av den.

    SvaraRadera
  2. Lammen tystnar-känsla. Så han gick med på en tjej i alla fall?

    SvaraRadera
  3. Bra spännande.
    ja man ser fram emot att läsa den.

    SvaraRadera
  4. Spännade...! Ser också fram emot att läsa mer! :)

    SvaraRadera
  5. Drumalex: Jag har missat det där med efternamnet, och nån gång under skrivprocessen har han fått samma efternamn som mördaren vilket är helt fel! Psykologen heter Karlsson i efternamn.
    Tack för att du såg det.

    SvaraRadera
  6. bra, det enda jag funderade på var hur fort psykologen ändrade åsikt, från att vara mycket tveksam till en kvinna till att uppmuntra henne till att faktiskt träffa honom när hon tvekar, annars tycker jag det verkar väldigt spännande

    SvaraRadera
  7. Åh vad bra att jag lade ut den här. På det viset fick jag se en annan sida av historien, och på det viset hitta mer i scenen.
    Tack så jättemycket för alla kommentarer

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...