27 augusti 2011

TEMA Vackla

Benjamin lägger handen på översta delen av ratten och svänger långsamt in på den lilla skogsvägen för att hitta ett ställe att pissa på, Vägen är illa medfaren, och bilen skumpar betänkligt. Han hör att avgasröret slår i marken fler gånger, och fruktar att det skall gå av. Runt vägen står en kort granskog som är alldeles för perfekt för att ha sått sig själv. Dem är limegrön i topparna, och Benjamin minns vad hans pappa fotografen berättade när han var liten grabb.
   ”Älgarna älskar de här, och om du vill ta en bra bild hittar du alldeles säkert dem på en sådan här plats.”
Pappa bar alltid en kamera på magen, och Benjamin blev inte förvånad när han fick en egen i sexårspresent.
Mamma hade först vacklat, men bestämde sig efter några veckor att ide´n var bra.

Som vuxen fångade han fascinerad kvinnorna mitt i dödångesten, och kunde komma mitt i en fotosession.
Det som fångade hans blick varje gång var det svängande röda blänkande håret. Den röda massan nästan dansade framför ögonen på honom och bad om att få bli berört.

Benjamin ruskar på huvudet när bilderna poppar upp i huvudet, och han höjer musiken på radion.
Den gamla bilen är så låg att gräset som växer i mitten av vägen slår upp i den. Ljudet gör att han minns gången då mamman fick ett av sina anfall och släppte barnvagnen som rullade iväg nedför skogsbacken, och landade i ett törnbusksnår.
Benjamin hade fortfarande ärren kvar, och trots att den lillla pojken var knappt tre år mindes han smärtan.

Plötsligt tar vägen slut, och de korta granarna byts ut till urskog med höga tallar, och björkar blandat med ekar som bar samma omfång som bilens svarta däck.
Solen som nyss strålat ned från en klarblå molnfri himmel, byttes ut mot svarta hotfulla moln, och lätta regndroppar föll ned.

Benjamin är dock så pissnödig vid det här laget att han trotsar vätan, och kliver ur bilen. Rakt i en hög med små ovala älgpluppar. Han gör en grimas av vämjelse och skyndar sig att torka av foten så gott det går, sedan nästan springer Benjamin till ett av träden och gör det han behöver.

Regnet öser nu ned, och han känner hur vattnet skapar små rännilar på huden. Det är ljummet och luften fylls av ljudet från vätskande droppar som träffar gröna blad, och törstande mark.
Plötsligt sträcker han ut armarna och snurrar runt, runt.
Det mörka halvlånga håret klibbar mot hans kantiga ansikte, och Benjamin känner för första gången på mycket länge lycka, ren och sann lycka.

1 kommentar:

  1. wow. Starkt. Och jättefint gestaltat!
    Jag ser allt framför mig, som en film! :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...