Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 september 2011

2 september - sommaren kastas ut

Inatt skrev jag bara tills klockan ett, men tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av lite mys med gubben eftersom jag skrivit hela dagen.
Vi lade hos sida vid sida, och somnade på studs.
Imorse vaknade jag och började dagen med ett bad i baljan. Sååååå skönt. Tänk att lite vatten kan skapa sådan njutning. Det var så hett att det ångade av min kropp när jag steg upp.

Efter en högljudd, stökig frukost började jag samla ihop barnens sommarkläder för att ta dem till förrådet, och byta ut dem till varma mysiga tröjor, fleecebyxor och tjocka strumpor.

Igår skänkte jag bort en massa kläder och skor efter lilleman, och gladde mig åt all plats, men...den fylls snabbt av nya kläder.

Mätte barnen, och insåg med ett leende att Zabine drällt iväg ordentligt i sommar, och snart har hon nog vuxit om storebror. Hennes ben är i alla fall lika långa som hans. Fotomodellämne kanske?

Peter och Mackan lägger plåt på huset, och det blir jättesnyggt. Vi andra skall bära kläder, och klippa träd. Det brukar vara min lott på vårar och höstar.

Lilleman är stolt så stolt, för äntligen har han insett att det är mycket trevligare att besöka toaletten än använda blöjan.
De andra var torra cirka ett år tidigare, och vi har kämpat med Lilleman som är envis som en röd gris när det gäller saker han skall göra.

Barnen sitter vid köksbordet och tecknar, och jag skall sätta igång dököttet jag med.

Hoppas du har en härlig höstdag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar