Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 september 2011

5 september-stängda öron

Jag börjar varje morgon med att köra barnen till skola och dagis. Det tar sin lilla tid att ösa in dem där, och inbland gråter de av längtan att följa med hem igen.
Idag gick allt lugnt och stilla, och det var snarare frukosten som var turbulent som attan.
Att serva tre morgontrötta ungar är inte det enklaste. Ibland ställer jag mig en bit ifrån och tittar på dem när de tjafsar om både, mat, plats och kläder. Underligt egentligen hur öronen anpassar sig efter läget. Vidöppna om barnen är i ett annat rum, halvöppna när de sover, och stängda då skrik och gråt når högsta decibel.

Nu har jag landat hemma, och klickat in på nätet för att göra den dagliga ronden på Arbetsförmedlingen, bloggen för att skriva ett dagboksinlägg, Skrivpuff.blogspot.com för att skriva en text, och slutligen Twitter och Facebook.

När nu nätet fungerar vill säga...ibland kastas jag handlöst ut, och får acceptera faktumet att någon annan i byn tagit platsen hos telias servrar, och att ödet beslutat sätta mig i intet för att tvinga mig att skriva på manuset.

Idag fungerar nätet hjälpligt, och jag skyndar mig att skriva innan jag åker ut igen.

Inatt tittade jag på¨en skrivarkompis manus, och gav henne lite råd. Det kan vara lite känsligt att påpeka felaktiga saker, men jag kan ju inte ljuga.
Hur gör du när någon ber dig om hjälp? Visar du på saker som felas, och ger tips om vad som kunde stå istället, eller...är du lite svävande?

Nåja, jag löpte linan ut, och dissekerade fyra första sidorna med mina språkpolisglasögon. Resultatet skickade jag sedan till min vän. Nu hoppas jag att de tas emot på rätt sätt.

Om du har några svårigheter med din text får du gärna rådfråga mig. Jag är ingen utbildad expert, men hade lätt för mig i svenskan i skolan.

Nu skall jag skriva dagens skrivpuff, och sedan gå vidare till mitt bokmanus.
Ha en underbar dag
Kram

3 kommentarer:

  1. Om en skrivkompis ber om hjelp, så hjelper du best vid at påpeka din mening.
    Inte seja nåt du inte menar, det gynnar inte i lengden.

    SvaraRadera
  2. Tack Vidar, det är det jag gjort.

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Det hände något med min kommentar, jag provar igen:
    Din uppkoppling låter lite mer instabil än vad som är tänkt... Har du varit i kontakt med oss för att undersöka saken?
    Kontakta mig annars gärna via den här länken så kan jag ta en titt: http://proof.telia.se/enkatpoll.asp?ProofID=15515
    Eller så hittar du kontaktuppigifter till vår support på www.telia.se/kontakt

    Lisa Arvidsson
    Telia kundservice

    SvaraRadera