Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



14 september 2011

Är du höjdrädd?

Är du höjdrädd? Det är jag, men ibland måste man komma över det där, och besegra sina egna värsta mardrömmar.
Igår kväll/natt satt jag cirka 4 m över marken på vår byggställning på en 40 cm skiva och dinglade med benen, medan jag hjälpte Peter att hålla i långa plåttjok som skulle sättas upp på yttersta nederkanten på taket. jag var inte speciellt tuff, och kröp fram över skivan när jag skulle förflytta mig bakåt.
Till slut var jag längst ut, längst bak, och mitt stackars hjärta slog som besatt.
Men inte nog med att det var ruskigt, det var iskallt också. Tredubbla tröjor, vinterhandskar och tjocka jobbarbyxor stod inte emot vindarna som gjorde allt för att få ned mig med expressfart.
Idag har jag träningsvärk i hela kroppen. Antagligen för att musklerna fick en ordentlig statisk genomkörare.

Nu ligger Lilleman och hostar på soffan med ett täcke över sig, och jag slåss med internet om vem som skall bli först att avsluta sessionen. Teliakvinnan har inte återringt, så jag får väl ta tag i det idag. Det är vansinnigt irriterande att bli bortkopplad hela tiden.
Nyss ringde Uffe från Papertalk och berättade att min bok PAPPERSSKÄRVOR finns att hämta på tryckeriet.
  
Jag tar med ett antal till bokmässan, och lägger dem i montern hos VILDSINT/Eureka så hoppas jag att de säljs. En massa små infohäften ligger i min bag som jag skall gödsla bokmässans lokaler med.
Skall annars försöka hinna träffa så många som möjligt av de jag lärt känna genom Facebook, och på natten är det tänkt att jag och mannen skall ut och svänga våra lurviga. Både jag och Peter älskar att dansa, så det skall bli jättekul!

Disken väntar, tvätten skall plockas upp i skåpen, barnens rum skall rensas, vinterkläder skall in på sina platser, en gigantisk hög med kvistar skall eldas, hundarna skall rastas, sedan...skall jag först kolla efter jobb, och skriva på manuset. Det är jättesvårt att hitta tid till skrivande på dagarna, och ofta får det vänta till natten. Tur som är kommer flowet till mig nattetid, och det är också då mina karaktärer hälsar på.

Nu till verkligheten. Internet adjö, och på med jobbarhandskar.
Ha det gott!

1 kommentar:

  1. Vad duktig du var som ändå vågade gå ut där på byggställningen. Jag har klaustrofobi och om jag skulle bli instängd i en låda skulle jag få panik, spelar ingen roll om jag hjälper någon genom att sitta där (höhö) eller liknande. Panik! Samma sak med spindlar, fy sjuttan, skriker så fort jag ser någon.

    Lycka till med manuset. Gillar också att skriva på natten/kvällen och tidigt på morgonen. Kram!!

    SvaraRadera