Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 september 2011

Livet sätter krokben

Tänk ibland vad livet kan ställa till.
Som alla vet har de flesta inte möjlighet att ställa livet på standby och ägna sig åt det de brinner för.
Det är tyvärr få som skriver som har ynnesten att äga obegränsad tid, och ledighet från livets andra mödor.

Även jag finns där.
Idag hade jag i åtanke att skriva massor efter att den dagliga ronden gjorts på nätet.
Ha, ha...internet kastade ut mig som vanligt, och det gick så mycket tid till att ta sig in gång på gång, skriva puffen och min dagliga resume´över livet...så plötsligt fanns ingen tid kvar för mig att skriva.

Mat skulle handlas till hungriga barn, och Mackan skulle skjutsas till Alby som ligger ex antal mil från oss.

Bilen gnisslade underligt och jag fick en klump av oro i magen att den skulle lägga av igen.
Nu har den gått snällt över sommaren, så jag hoppas, hoppas att det fortsätter så.

Nåväl, mat skulle handlas, och tights måste skaffas till jäntan som har sönder de hon får snabbare än jag hinner säga hej. Zabine är supertjejig, men även en flicka som gillar att busa omkring. Det är rosa glittriga saker som gäller, och vackra skor...men de skitas ned på cirka två sekunder.

Botkyrka kommun har tagit så grymt betalt för månadens barnomsorg så att jag gick in och pratade med dem.
Då visar det sig att de satt oss på maxtaxa!!!
Jag berättar lugnt med ett stormande inre, att jag är arbetslös och Peter nystartad egenföretagare som inte hunnit ta ut en krona från företaget. Just nu snurrar familjen runt på min a-kassa, barnbidrag, och återlämnade bensinpengar från företaget.
Killen bakom disken är iskall och säger att jag måste visa upp lönebesked...
Pucko!

Med stampande, irriterade steg går jag därifrån och ringer upp Peter som skall prata med sin bokföringstant.

Klockan hinner bli 2.30 innan jag stannar på parkeringen vid skolan för att hämta småtusslarna.

Nu är jag hungrig, varm, och tänker hämta småttingarna i förtid. Pilutta dem.

Jag får skriva inatt istället.


3 kommentarer:

  1. Vissa dagar, säger jag bara ...
    Lycka till inatt!

    SvaraRadera
  2. Lycka till med allt! Jag hoppas det ordnar sig
    med jobb och pengar! *håller tummarna*
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tack Mångmamma och Dakota. Jag hoppas att morgondagen blir bättre.

    SvaraRadera