Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 september 2011

Lördag morgon, men ingen sovmorgon. Okej, då skriver jag på manuset.

God morgon!
Utanför fönstret har det ständigt strilande vattenkaskaderna bytts ut till en härligt lysande sol som delar himmel med vita, ulliga moln. Detta bådar gott.
Idag är det tänkt att operation brädmålning skall starta, och jag har redan satt på mig arbetskläder. Hampuz har lätt feber, och är lite blossig. Den lilla stackaren har varit kokhet hela natten, så jag har inte sovit speciellt mycket. Kissemissen har kurrande borrat ned sig mellan oss, och oroligt vandrat runt i rummet med jämna mellanrum.

Klockan hade inte ens passerat sex när jag blev väckt av Razmus som kom in och lade sig. Tyvärr är han inte typen som lägger sig ned och sover igen, no, no...han jobbar stenhårt på att få upp familjen.
Till slut resignerar jag och kliver upp. Peter behöver sova.

Igår skrev jag massor på manuset. Jag är nu på en roligare (läs ruskigare) del av det, och fantasin får leva ut totalt utan hämningar. 
Jag kanske varit utsatt för det min karaktär blir i mitt förra liv? Ibland ser jag bilderna så klart att det skrämmer mig.

Filmerna avlöser varandra på himlen, och jag skriver på manuset igen. Filmmanuset skall jag justera så fort boken är klar.

Får en förfrågan om samarbete med filmmanus från en man i min ålder, och blir nästan generad när han berättar hur bra han tycker mina alster är. När vänjer man sig vid beröm?

Ha en bra dag
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar