Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 september 2011

Såg du månen igår?

Efter nattning av småttingarna, och utgång med hundar plus katt som sedan fick komma in för natten gick jag upp på ställningen för att hjälpa Peter med plåten. Det hinner bli mörkt, och strålkastarna lockar miljarder med små insekter.
Plötsligt kommer två bålgetingar surrande, och snurrar runt mitt huvud. Nu är det inte så speciellt trevligt att ha de där stickande odjuren inpå sittande cirka fyra meter över backen, så jag dödade båda kallblodigt, och kastade ned resterna under mig.
Det var iskallt ute, och trots tjocka tröjor, fodrade skor och mössa frös jag. Hösten är nu här oåterkalleligt.

Peter och jag gjorde iordning rännan medan vi pratade om ditt och datt. Vi har aldrig några problem med att vara på tu man hand, och jag hoppas och tror att vi som pensionärer kommer att ha det himla gott. Det är ju lätt att bo tillsammans men ha skilda liv. När verkligheten hinner ifatt med äldre ungar som aldrig är hemma och pensionering är det lätt hänt att man blir som två främlingar.

Men jag ser bilden av oss framför mig, sittandes på verandan med hög musik skrålandes från tre rum på övervåningen. Tonårsföräldrar med bekymren som då tillkommer, men glädjen av att bara vara ibland.

När jag darrande tar mig ned för stegen och tar ut hundarna en sista gång ser jag att månen har en regnbågsfärgad aura. Såååå himla vackert. jag står en lång stund och beundrar den innan det är dags att skriva på manuset.
Johanna från Filmcentrum har skickat mejl om att ett annat filmmanus jag skrivit ligger på hennes bord redo att skrivas ut inför nästa manusförfattarträff. Det skall bli både intressant och skrämmande att höra vad de andra tycker.

När klockan närmar sig två nickar jag till gång på gång, och packar ihop.

Idag var det panik i kubik hemma. Barnen tjafsade om allt och inget, men vi satt i bilen halv åtta, och nu är de avlämnade. 
Hampuz och jag sitter i bilen och skriver.

Nu skall jag fixa en puff, betala räkningar och tuffa hemåt.


1 kommentar:

  1. Regnbågsfärgad aura runt månen... wow! vad vackert och magiskt det låter! :)

    SvaraRadera