Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



15 september 2011

Skrikande färd

Nu har jag genomlidit sju kilometers bilfärd med tjafsande, sjungande och skrikande barn. Idag var de extremt högljudda, och jag hade god lust att stanna bilen, kliva ur, och skrika ut min frustration.

Mitt elaka mammajag tänkte flera gånger stanna, öppna dörren och lyfta ut den skyldige, sedan köra därifrån. Problemet var att alla var likadana.
Nåväl, nu är de inlämnade, och Hampuz och jag sitter i en tyst bil och skriver på datorn.

Gårdagen gick totalt åt pipsvängen. Det jag planerat att göra fick skjutas på framtiden eftersom Mackan plötsligt kom på att han hade tid för röntgen inne i stan klockan ett.
Dags för Taxi Östlund att rycka in igen, och när vi ändå åkt till civilisationen var det lika bra att handla mat, och hämta barn.
Jag gick in på Willys där det råder full kalabalik pga ombyggnad, och rullar runt i godan ro, när jag plötsligt ve och fasa minns att jag glömt sätta upp p-skivan. Puh! Det var några svettiga minuter innan jag och Hampuz kunde konstatera att lapplisan inte hunnit ta bilen. Det är dyrt att stå där utan skiva, det vet jag av erfarenhet. Dubbel sådan.

Efter att barnen plus ett extra hoppat in i bilen for vi hem och käkade mellis.

Jag fortsatte min eldning, och orsakade så att tjock grå rök lade sig över byn. Det här kommer att ta tid, tid som jag inte har...så Peter får köra kvistarna till återvinningen istället. Nu struntar jag i det här! 
Stinkande av rök och eld sövde jag barnen efter att vi käkat, och satte mig vid datorn för att surfa lite, sedan gå på manuset igen. Det gick kanon.

Nu skall vi köra tidningar, glas mm till återvinningen, surfa på värdet på Peters arbetsbil för att sedan lägga in den i hans firma, skriva puff, och handla kattmat mm.

Ha en härlig dag!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar