Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



7 september 2011

Stadsliv och goa mackor på Hornsgatan 156

Som alltid när jag träder in i stadens magiska sfär fascineras jag av alla människor och bilar som vimlar runt. 
Att gå över en gata är förenat med fara för livet, och nåde mig om jag vågar gå på fel ställe när pensionärer kommer ångande med sin rullande väska.

Jag bestämmer mig för att gå från södra station till Bergsundsstrand där manusförfattarmötet kommer att vara. Minnen från förr surrar in i skallen, och jag ler igenkännande när ambulanser och polisbilar med blinkande lampor, och sirenerna på passerar mig i hög fart.

På Erstagatan där jag bodde i många år blev det aldrig lugnt och stilla. Var det inte ambulanser, så var det polisbilar. Då och då stoppade de utanför vårt hus, och kom uppspringande mot våra lägenheter med slangen i högsta hugg. Jo då, det brann både i sopnedkast och inne i lägenheter. 
En man sköt sig av misstag i foten med sin pistol, och den rikoshitterade (svårt ord det där) för att åka in i grannens dörr. Gissa om det blev fart på gubben?

Min tanke var att jag skulle sitta på ett fik och skriva några timmar, men ett antikvariat stoppade mina steg, och jag hittade långa rader av böcker som fick mig att dregla av habegär. 
Till slut mästrade jag mig själv, plockade ut två stycken, betalade och tvingade mig själv ut därifrån.
Men hallå, hur skall jag kunna motstå underbara tegelstensromaner som verkar urbra, för bara en tjuga? 

Jag kan erkänna för dig att jag tog visitkortet, och tänker lura med min bokälskande karl dit igen. I trappan stod även två helt underbara målningar, så kallad torgkonst...men gudars så vacker. Priset? Femtio spänn! Äh, dra och bada. Jag ville så mycket att det gjorde ont. Färgerna drog mig in i tavlan. Puh!

Nu sitter jag på ett litet, urcharmigt cafe på Hornsgatan 156 (hon fick lite gratis reklam där). En dam modell mycket stor bjuder på underbara kardemummabullar, chokladkaka, och en macka som smakar himmelskt. (Kan förvisso bero på att jag var hungrig som en varg, men...)

Nu har jag en ynketimme på mig att skriva på antologimanuset som får innehålla max 10000 tecken, och skall handla om härliga Hälsinglands naturfärger.

Adjöken från lilla fröken

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar