10 september 2011

TEMA Arrogans och Blyg

Åh vad gärna hon skulle vilja vara med i teatergruppen. Det vore toppen att få möjligheten att bygga upp en pjäs från grunden, kanske till och med skriva ett ord eller två i manuset.
Enda problemet är blygheten som stänger dörren med en hård smäll varje gång Helena vågar ens tänka tanken.
Hon blundar och öppnar dörren.

Helena är iklädd sin snyggaste klänning, och skorna är inköpta enkom för det här tillfället. Naturligtvis ramlar hon med ett brak, och rösten som varit så klar och ren hemma vägrar att ge ett enda pip ifrån sig. Svetten rinner över ryggen, och bildar en stor mörk fläck längst ned.
   ”Nå?” säger kvinnan och rör foten irriterat i en cirkelrörelse. ”Visa vad du kan.” Hon plockar upp mobilen och trycker på några siffror. ”Fortsätt! Spela upp scenen du valt. Jag lyssnar.” Hon suckar och skriver något på blocket framför sig. ”Hej Pia, hur mår du?” Kvinnan vinkar åt Helena att sätta igång., och fortsätter prata i telefonen. ”Nä jag gör inget viktigt. Bara en jäntunge som tror att hon skall bli skådespelare.” Hon lyssnar och skrattar rått. ”Du anar inte vad jag får stå ut med.”

Helena försöker minnas orden hon tränat på flera veckor, och hör dem i huvudet, men får inte ut dem.
   ”Jag…” säger hon och rodnar. ”Jag kommer inte…” Helena bläddrar paniskt i papperen hon lagt på golvet som stöd. ”Vänta lite, jag…”

”Du har inte en chans bruden, inte en enda chans.”
   Kvinnan sätter suckande näsan i vädret och går ut från rummet. Doften av hennes stickande parfym får Helena att nysa, och tårarna som hon gömt en lång stund kommer trillande av sig själv.

Utifrån hallen hör hon kvinnan fortsätta prata.
   ”Det gick som jag trodde. Ännu en värdelös ickeattraktiv liten nippertippa som tror att vägen till stjärnorna är enkel. Annat var det med mig. Jag var en naturlig skönhet med exakt den utstrålning kameran älskar.”

Helena sätter sig i en fåtölj som för länge sedan borde ha förpassats till soptippen. Hon tittar i papperen, och läser först orden, men släpper dem på golvet och fortsätter utantill.
   ”Faan, faan, faan…jävla subba!” Helena slår på armstödet så att det går sönder. ”Åh Romeo, Romeo min älskade man. Vad gjorde jag innan dig?” Hon trycker ihop händerna som i bön. ”Hör min önskan sköna Gud, hör och ge mig det jag önskar.”

Ur mörkret nedanför scenen kommer en man gående. Han klappar entusiastiskt händerna, och gör slängkyssar mot Helena.
   ”Bravo! Det där är skådespeleri på hög nivå. Jag tror att du haft äran att möta min älskade fru, den mest hatade på teatern. Ingen är så duktig på att ta fram talanger som hon. Ingen” Han skrattar, och sträcker fram handen. ”Hon har väl gjort som vanligt förstår jag, och om jag inte har alldeles fel kommer hon…”

I samma ögonblick kommer frun in i strålkastarljuset, och sveper entusiastiskt med armarna i vida cirklar.
   ”En ny stjärna är född Lennart. Såg du? Hon lyckades till och med bryta av armstödet.” Kvinnan sträcker fram handen och tar Helenas i sin. ”Förlåt kära du, men jag måste göra sådär. Det finns inget så effektivt mot blyghet som ilska.”

Helena vet inte om hon skall skratta eller gråta.
   ”Vad menar du? Är…är…är jag antagen? Men…?”
   Paret tittar på varandra och skrattar.
   ”Vad tycker du?” säger kvinnan och blinkar med ena ögat mot mannen. ”Skall vi?”
   Mannen går uppför trappan till scenen, och ställer sig på den med armarna uppåtsträckta.
   ”Åh Romeo, Romeo min älskade man. Vad gjorde jag innan dig?”
   Han lägger armen runt Helena.
   ”Du har talang stumpan. Stor talang.”

En halvtimme senare går Helena ut från teatern med ett papper i handen.


5 kommentarer:

  1. Att spela teater lär vara ett sätt att komma över sin blyghet sägs det.

    SvaraRadera
  2. Audition är ingen lek...!
    Bra skrivet..

    SvaraRadera
  3. Nervöst och svettigt. Du fick fram känslan bra.

    SvaraRadera
  4. Nej, auditions är verkligen ingen lek.... :s
    Kanonbra skrivet! Du fick fram känslorna jättebra - både hos karaktärer och läsare!
    Åh så arg jag blev på den där kvinnans arrogans! Ville bara kasta telefonen på henne!
    Och kände verkligen med stackars Helena...
    Skönt att det slutade bra! :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...