Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



17 september 2011

TEMA Komplicerad maträtt

Dagens ord får mig att skämmas lite, men bara lite…för alla kan väl inte vara matmammor som är fantastiska på att laga maträtter av alla de slag.
Jag har haft en ganska komplicerad inställning till mat i alla tider, och mest sett den som ett sätt att fylla kroppen med ny energi.

Inte så att jag har aneroxia, eller bulimi eller nåt…jag bara struntar i vad jag stoppar i mig, och kan ibland glömma att äta.
Som mamma måste man ständigt tänka på nästa mål, och de små skall ha mellis, frukost, lunch och middag, och ibland kvällsmål på fasta tider, och jag måste erkänna att det tråkigaste med att vara hemma med barn…det var matlagandet.

Jag har varit väldigt bortskämd under mitt tidigare liv med karlar/killar som älskat att laga mat, och stått med kastrullen fylld av käk när jag kommit från gymet.

Som liten var jag smal som en räka och så kräsen att jag ständigt fick kommentarer.

Mitt singelliv innehöll bara favoriträtter, och ofta glömde jag alldeles bort att äta. Det kändes inte viktigt, och jag hade alltid fullt upp med annat. Frukt fick ersätta måltider, och proteindrinkar hälldes i magen efter gympasset.

Så någon komplicerad maträtt bjuder jag aldrig på här hemma, inte ens till fest. Det är Peter som fixar till sådant medan jag tittar över hans axel och försöker lära mig.

Men det är som med samhällskunskapen i skolan…det intresserar mig inte, och då skickas det ut lika fort som jag lär mig hur det går till.

3 kommentarer:

  1. Ja så kan det vara och inget att skämmas över.
    Själv älskar jag att laga mat.

    SvaraRadera
  2. Trevlig personlig text. Rolig att läsa.

    SvaraRadera
  3. Mycket intressant läsning! :)
    Stor igenkänning. Jag glömmer ofta bort att äta när jag sitter och skriver... Och laga mat är sååå tråkigt...

    SvaraRadera