Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



2 oktober 2011

Måste jag använda lie nu?

Idag blir det ett snabbinlägg...
Igår kväll rasade både jag och Peter ihop framför tv:n och somnade. Meningen var att vi skulle titta på senaste Pirates of Caribbean, men kroppen sade ifrån, och det blev adjöss fröken jöken direkt.

Nu på morgonen har jag med hjälp av barnen gjort två stora äppelpajer, och skurat av hela huset.
Egentligen skulle Peters släktingar kommit hit, men de blev bortskrämda av min förkylning. Inatt hade både Zabine och Hampuz feber, så...de åker väl dit de med.

Jag sov inte speciellt bra, och väcktes fyra av Zillas gnällande. Hon vill ut och kissa lilla gumman. Gissa om det gick snabbt? Zilla vill inte lämna sitt lilla hjärtegryn, och om hon gör det går det blixtfort.
Nåväl, jag kröp ned skafötters med Peter och ungarna som invaderat vår säng, somnade och väcktes en kort stund senare av Zilla igen...
Konfunderad klev jag upp, och hittade lilla hjärtegrynet (som inte fått något namn ännu) utanför korgen, krypandes på golvet. Hej å hå...tänk om jag inte hört Zillas gråt, då hade det kunnat gått illa.
Nu har jag fixat korgen så att kanten blivit högre, så nu hoppas jag att det inte händer igen.

Nej, nu måste jag gå...Peter hojtar på mig, och barnen med. Vi skall samla äpplena som ligger under träden, för att klippa gräsmattan som jag nog måste använda lie för att få av. Den är hög, så hög.
Det blir nog sista klippningen innan vintern.
Efter det skall jag gräva upp för nya hundgården, och fixa en ny hundlucka.
Peter skall plåta tak.

Ha det gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar