Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 januari 2012

Högt i det blå-skrivträff-konstiga ord kommer till mig ibland

Igår hjälpte jag Peter med att langa plåt till honom, men passade också på att ta några fotografier till hans hemsida www.speed-bygg-o-plat.se.
Först var vi på ett brant hus där det darrade rejält i benen på mig, och Peter fick använda livlina för att överhuvudtaget kunna jobba säkert.

Hos husägarens granne hittade jag ett träd med stelfrusna äpplen som jag tyckte var så vackert att jag fotograferade det. Här kan man tala om naturens under va?
De nya Sorel stövlarna var förvånansvärt bra, och jag frös inte ett dugg trots att jag stod ute hela dagen.
Jippie! Kan det vara möjligt att jag skall slippa frysa mer?
Nu var det ju inte så förfärligt kallt ute igår, men fingrarna var köldpinnar och hade lätt kunnat tas för ispikar om jag inte kramat liv i dem.
Det finns en sjukdom som heter Raynauds sjukdom där fingrarna vitnar i kyla...mina gör tvärtom, de blir tomatröda på topparna och kritvita i mitten, och i handen. Ser för övrigt väldigt lustigt ut, och gör ont.

Nåväl, vi packade ihop, och for till nästa ställe som var en enplanare. Där höll jag mig på stegen medan Peter satte lister mm. 
Händerna var nu så kalla att de värkte, men jag stod ut.
Till slut var det dags att fara hem och hämta ungarna.

Vi hämtade småtottarna och åkte hemåt, tog ut hundar och åkte till stan.
Anledningen till det var att jag skulle på författarmöte med mina tjejer. 
Som vanligt hade vi jättetrevligt, och pratade om skrivande, julfirande, våra pågående manus, ickebetalande kunder, och om att vara egen företagare.
Vi hann rätt mycket de där ynka timmarna.

När vi kom hem skrev jag fakturor åt Peter, och kollade nya jobb på mejlen.
Och klockan den rasade fram för att stå på två när vi lade oss.
Zally rullade ihop sig mellan mig och Peter och kurrade som en gigantisk motor.

Idag har jag skjutsat barnen, och vaccinerat vårt lilla yrväder Zenta, som faktiskt höll sig onormalt lugn, och till och med låg snällt i bilen på framsätet hela vägen hem.
Stort kors i taket.

Nu har jag skrivit dagens skrivpuff, och fascinerats ännu en gång av min hjärna.
Det var så här:
Dagens tema var Ta ansvar, och jag skrev en dikt om det.
Som vanligt läser min inre röst upp den för mig, och jag noterar under tiden att jag skriver ordet skabröst. Vad i hela hundan betyder det? tänker jag, och slår upp ordboken där jag till min stora förvåning läser att Skabrös är samma sak som oanständig.
Gissa om jag hickar till? Det är som om min medhjälpare letar upp orden för att sedan leverera dem till mig. Som du vet älskar jag gamla ord, och...skabrös är nog ett sådant.

Har du en medhjälpare som läser för dig då du skriver?
Jag har hört att andra är med om liknande saker, så det är väl bara att tacka den som tackas ska.

Nä du min vän, nu skall jag skriva på manuset.
ha en härlig dag, och kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar