Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



30 januari 2012

Sibirienkyla-arbetsförmedling-manusskrivande

God morgon!
Idag skriver jag från bilen, men det är iskallt ute, rena Sibirien faktiskt, och jag har lagt en filt över mig.
Visste du att en bil snabbt förvandlas till frysbox när nyckeln vridits av? Jo det är sant. 
När jag gick på Manuspiloternas filmmanusförfattarlinje satt jag och skrev ute i bilen varje morgon, och insåg efter bara ett par gånger att det där med värmefläkt i bilen är rätt smart.
Kondensen på rutorna förvandlas inte till isgator, och fötterna känns fortfarande som något man kan gå på.

Idag var det rejält halkigt, så min lilla Zafira var på väg mot diket när jag vackert parerade och lyckades undvika både dikeskörning och krock med min närmaste granne på vägen.

Det är dags för mig att äntra arbetsförmedlingens brygga och diskutera framtiden. I mars slängs jag ut från a-kassan, och de börjar snacka om olika faser i mitt sökande av försörjning. De ynka 288:- jag får per dag räcker knappt till mat, och att fortsätta den vägen ser i alla fall inte jag som någon lösning.
I förrgår anmälde jag mig till ett bemanningsföretag som söker elevassistenter, barnskötare och förskollärare. De krävde inte att man var utbildad, men...hm...det har jag hört förut utan att det stämt.
Nåväl
I ansökningen frågade de om jag har någon barnvana, och jag skrev in att jag jobbat för AB Familjen i snart nio år, och att vi har tre ungar på fyra, sex och åtta.
Vad kan egentligen vara bättre än praktik i verkligheten? Ha, ha...återstår att se om företaget i fråga ens bevärdigar mig med ett svar. Det är oftast väldigt dåligt med det.

Som jag berättade förut skall jag iväg på pitch hos Kabusa bokförlag, och några helger innan blir det resa till Norrtälje i sällskap av tjugofem damer som är bokintresserade. Vi skall prata om egenutgivning, marknadsföring, böcker mm. 

Inatt lade jag mig tolv med Peter, och försökte sova, men...det var tji i helskotta. Efter några varv i sängen gav jag upp och satte mig med boken Traumatiska minnen för att få mer kött till Benjamin.
Och visst hittade jag det...mycket till och med.

Fortsätter jag så här så blir det en tjock lunta papper som lämnas in efter pitchen.

Lilleman kom springande och grät. Han hade drömt en mardröm och ville sova hos oss. 
Vi somnade tätt omslingrade med ett antal filtar över oss. Just nu har vi cirka sexton grader i sovrummet, men värmer upp det med en gasolkamin.
Under rummet är det en så kallad krypgrund, och golvet känns som en iskana emellanåt.

Nu är det dags att gå in till AF

Ha en härlig dag.
Kram


4 kommentarer:

  1. Tack Kristina. Tyvärr hade de inget nytt att komma med.
    Hon sade att de skickar hem en kallelse när jag får en handledare.
    Solen strålar och det är glashalt i svackor och i kurvorna.

    SvaraRadera
  2. Håller tummar och tår för att du ska få ett genomslag med ditt skrivande istället för det tröstlösa harvandet med sökta jobb och trista kontakter med Af.
    Jag finns inte ens med i "rullorna" längre.
    Knappt någon inkomst, ingen SGI och inte med i någon A-kassa.
    Borde kanske se över det där ...
    Kram

    SvaraRadera
  3. Mångmamma: Vi kommer att bli ännu fattigare som gamla, men har då alla härliga stunder med barnen i minnet, och det är värt miljoners miljoner tycker jag.

    SvaraRadera