Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 januari 2012

Snowboardskola-manusläsning

Ingen skrivpuff idag eftersom jag och de andra i familjen varit i skidbacken hela dagen.
Razmus åkte hela backen idag, och jag var så stolt att jag nästan grät. Det blev alldeles tjockt i halsen.

Zabine däremot var ingen lätt match idag, puh...hon skulle åka skidor, men grät mest, och Lilleman...ja han var inte bättre. Vi försökte åka snowracer, men när han kastade sig av i farten gav jag upp.

Jag gjorde en riktigt praktvurpa med Zabine som förare, och insåg att det nog är bäst att jag håller i ratten ett tag till. Blöt långt upp på ryggen kastade jag in handduken och gick till bilen med skrikande barn efter mig. Lite choklad lugnade dem, och när Peter kom med en stolt Razmus började jag få upp värmen i mina och ungarnas frusna leder.

I bilen somnade Hampuz, och Zabine var på god väg, men rätade upp sig och kom i andra andningen lagom tills vi kom hem.
Hungriga gjorde vi mat, åt och landade i soffan.

Tråkig teve gjorde att jag lämnade nästet och satte mig framför datorn för att läsa min skrivarväninna Pebbles Karlsson Ambrose självbiografi.
Jag kunde inte lämna stolen...den var gripande, mycket gripande.
Den är fortfarande på manusstadiet och inte redigerad till fullo, men dock en pärla.

Inatt skrev jag tills två, och hittade som vanligt massor. Nu alldeles strax skall jag dyka in i Benjamin och Charlies värld igen.

Ha det gott
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar