Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



8 januari 2012

TEMA Attityd

”Lägg ned det där! Väx upp för faan! ”
Orden är min sons, och jag som nybliven änkling känner att jag inte riktigt räcker till för honom, eller min dotter. Det som kommer ut som svarta slemmiga växter ur hans mun smärtar, och driver taggen av samvetskval allt längre in i hjärtat.
”Jag tänker inte lyssna på ditt skitsnack längre. Du är en stor lögnare farsan. Om morsan levt…”
”Men det gör hon inte, tyvärr. Min son jag älskar dig och gör allt för dig, men det finns gränser. Din nuvarande attityd behagar inte någon som känner dig. För att uppnå några som helst resultat måste du, jag upprepar, måste du, ändra ditt beteende.
Jag försöker att visa både med kroppen och i talet att han gått för långt, och hoppas innerligt att budskapet inte fastnar i igenkleggade örontrumpeter.
Min kropp är framåtlutad och ögonen är säkert svarta av ilska. Det min son gjort är oförlåtligt och absolut inte okej. Hans sätt är säkert ett nödrop på hjälp, men…vi mår lika illa allihop, och har lika svårt att trösta.



6 kommentarer:

  1. Jag känner att vi måste ha respekt för varandra. Bra skrivet!

    SvaraRadera
  2. En förtvivlad sons attityd. Bra skrivet.

    SvaraRadera
  3. Känns väldigt mycket som ett rop på hjälp! =)

    SvaraRadera
  4. "men…vi mår lika illa allihop, och har lika svårt att trösta." Bra skrivet om en vanlig situation.

    SvaraRadera