Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 januari 2012

Vad skulle du välja?

Om din läkare sade till dig att du bara har tre veckor kvar att leva. Vad skulle du göra först av allt? Finns det en dröm hos dig som ligger gömd långt ned i hjärnan och väntar på att upptäckas? Eller...har du gjort allt du drömt om?

När jag var nära att dö cirklade en grej runt i skallen på mig som jag efteråt tog tag i.
Att må bra i livet, inte låta mig dräneras på energi av människor som själva mår dåligt.
Ja nu skall du inte tro att jag dissar vänner som mår dåligt. Det är mer de här människorna som aldrig, aldrig blir nöjd oavsett mängden pengar eller uppmärksamhet från killar. De här som gnäller i tid och otid över att de är panka, för feta eller av någon annan orsak.

Jag hade en sådan i min närhet. Väldigt nära till och med. Vi var vänner, men ändå inte vänner om du förstår. Hon hade sitt liv och jag mitt, men vi delade livet ute på krogen. På gott och ont.

Helg efter helg klankade hon på mig inför nya bekantskaper(läs killar) och ondgjorde sig över alla mina fel. Ofta tagna ur luften.
När jag kommit hem från sjukhuset med min lilla nyfödda parvel gjorde jag det som borde gjorts för länge sedan. Jag sade upp bekantskapen med vederbörande, slängde hennes nummer som förvisso fanns kvar i skallen efter alla år av ringande. 
Det var tomt efter henne, men jag mådde samtidigt bättre än på länge.
Allt det här kommer du att få läsa om i min självbiografi Ja älsker däj ja
Just nu bara ett embryo till en bok, oredigerad och delvis oskriven.

Om jag skulle få höra orden "Tyvärr måste jag meddela att du bara har tre veckor kvar att leva", så skulle jag göra just det. Leva...umgås med mina barn, skriva hela nätterna, ligga nära min man om nätterna och snusa in hans doft av plåt, tjära och frisk luft.
För idag lever jag som om varje minut var dyrbar.
Hur lever du?

7 kommentarer:

  1. Jag kan säga vad morsan gjorde. Hon lade sig ner och bestämde att hon skulle dö. Tre dagar innan hon dog, ledde farsan ut henne ut från sjukhuset och så åkte de till torpet och drack kaffe en sista gång, sen upp till lägenheten där farsan fick en lektion i hur blommorna skulle skötas, vilka som kom varifrån och varför. Sen tillbaks till sjukhuset och där dog hon.
    Samtidigt som de åkte till torpet satt jag på ett plan mellan Shanghai och Tapei. Jag blev tvungen att boka om när jag kom fram till Taipei och jag hann hem precis, efter 26 timmars resande.

    SvaraRadera
  2. Mitt liv idag är precis som ditt - men ändå helt mitt eget.
    jag gör också det jag vill göra, hela tiden.
    Det är frihet för mig!

    SvaraRadera
  3. Leva, varje minut - precis som jag gör nu :-D

    Men så har även jag snuddat döden ;-D

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  4. Underbart om att välja det bästa. Du skriver härligt men jag hittar inte din ordpuff. Inte under Fliken Ordpuff! Kan du inte skicka en länk så jag kommer fram till rätt ställe. Saknar detta! KraM

    SvaraRadera
  5. På Skrivarsafarin i somras fick vi göra en skrivövning i olika steg som utmynnade i vad vi skulle komma att prioritera ... om ...

    Det som enda som återstod efter nedskalning på allt vi ville åstadkomma i livet, var i sista steget: Nära relationer - det var det enda. Allt annat som, bra jobb, fint hus, tjusig bil, långa resor gick att sudda ut.

    Det var en omskakande skrivövning och sedan dess har mitt mål ändrats. Det går inte snabbt - men det är på G.

    PS. Vi sågs på Ann's mingel och jag berördes av din livsglädje DS

    Ebba

    SvaraRadera
  6. Fint skrivet och värt att tänka på vad som är allra viktigast i ens liv. Storstädat bland energitjuvar har jag också gjort. Blir allt lättare att andas då.

    SvaraRadera