Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



24 februari 2012

Fredagsmys med förhinder, och förrymda karlar

Jaha, så har ännu en vecka i mitt liv passerat. 
Fylld av massor av händelser som kan ändra mitt liv, och ändå så in i bomben lugnt.

Idag har jag tvättat flera maskiner tvätt, pluggat engelska med Razzel och sedan lyssnat på honom när han läser högt för mig och barnen. han är duktig på ord min lilla älskling...mycket duktig. kan ord som inga andra barn i hans ålder kan.

Läkarna tror att Razmus samlade ord och meningar istället för att prata. När släkten tjatade om att han inte pratade (Vi hade ett internt teckenspråk jag och sonen) och att de inte förstod vad han sade, så gick jag till en talpedagog som hjälpte oss.
Hon sade att han kan prata, men vill inte, och sade att det inte berodde på någon sjukdom vilket var omgivningens tankar. Jag själv var inte speciellt orolig, det kommer när det kommer, tänkte jag.
Idag förvånar han lärarna med uttryck och ord som anses vuxna och lärda, vilket de också försynt påpekat men samtidigt ofta lägger till att de förstår varför han är så duktig. "Du är ju författare och läser mycket för barnen vad jag förstår."
Jo jag älskar att läsa för dem. Vi har läst allt möjligt, men går just nu igenom serien Vargbröder som är helt underbar. Sex härliga böcker är det. Tjocka sådana.

Min mamma läste väldigt mycket för mig och syrran, både egenskrivet och andras. Ofta sjöng hon vaggsånger så vi skulle somna.
Ha, ha...stackars mamma hade nog ett smärre helvete med mig, för redan då var jag en nattuggla som inte ville sova bort livet.
Hon har berättat för mig att jag ibland somnade sittande i sängen bara för att jag skulle vara vaken. Envis som synden var jag, hm...är jag.

Nu ikväll har jag spelat playstation med Razmus, tittat på Doktor Snuggles (Du minns väl den serien? Jag älskade den som liten.) och har nu smitit iväg till min skrivhörna.

Nu är det tänkt att jag skall skriva.

Jag är ganska förbannad på Peter som utan att tala om det stannade kvar i stan och gick på baren med en kompis. Jag är inte den som ringer och jagar, men säger min karl att han slutar klockan fyra och inte dykt upp klockan åtta...ja då ringer jag...arg.
Och visst hade han stannat kvar i stan, glömt oss, fredagsmys, ungarnas kläder som skulle hämtas på skolan inför lovet, och framförallt Razmus läxböcker med det de andra gjort i veckan.
Jag var så arg att jag tryckte av luren när jag fått ur mig ilskan, men ringde upp och skällde lite mer. Nu skall det bli intressant att se 
1. Hur han tar sig hem
2. Om han kommer hem inatt eller imorgon.

För Peter har en stor brist...han kan inte gå från ett uteställe förrän det stänger...ifall något roligt skulle hända. 
Sist fick jag tag i honom klockan tio dagen efter. Morr...
Den gången stack jag hemifrån med ungar och hundar utan att meddela vart. Jag var rosenrasande och hade naturligtvis kollat hos sjukhus och polis.
Jag åkte hem till syrran i Hälsingland och hörde inte av mig förrän efter tre dagar. Han fick av sin egen medicin så att säga.

Hoppas du får en underbar kväll, och helg.
Kram


1 kommentar:

  1. Haha, skrattade gott åt det där med din envishet. Kan föreställa mig en mini-Anitha med korsade armar som säger "nänä".

    Hoppas du/ni mår bättre med sjukdomarna. Ha en mysig helg! Kramis!

    SvaraRadera