Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



18 februari 2012

Hemligheten

"Sällan syrran, sällan..."
"Snälla August, om du lånar mig din moped berättar jag en hemlighet för dig. Något du aldrig kan ana..."
Hon låter avsiktligt bli att säga mer i förvissning att brodern blir nyfiken.
"Moppen är ny, och du har bara haft kortet i två dagar."
"Snälla August, jag lovar att köra såååå försiktigt." Hon bläddrar i en av tidningarna mamma Gunilla lämnat på vardagsrumsbordet. "Annars får du inte veta hemligheten..."
"Nja, jag vet faktiskt inte. Pappa sa att du skulle få en egen. Kan du inte vänta tills dess?"
"August, snälla, snälla, snälla?" Elisabet knäpper händerna och ställer sig på knä framför honom. "Om du får veta vad jag vet blir du jätteglad.
Vad i all världen skall jag hitta på? August blir galen när han får veta att jag ljuger. Om inte...
Hon stiger upp och är på väg ut ur rummet med bestämda steg när broderns stoppar henne. "Vänta!" han skyndar ifatt henne och lägger händerna på hennes axlar. "Jag vill veta hemligheten, men kan inte låna ut moppen. Den är för ny Elisabet, och dessutom är den jättetung."
"Okej, jag förstår, men jag måste ta mig till Sibble innan sju, och det går inga bussar."
"Jag ringer till min kompis, så skjutsar han dig." August släpper systern. "Nå, berätta...berätta hemligheten."
Elisabet vrider på sig, biter på tumnageln och drar med fingertoppen över duken. Det får bära eller brista, till syvende och sist är nog sanningen det bästa. "Jag ljög."
"Ljög?" 
"Jag sade så bara för att få låna mopeden av dig. Tänkte..." Hon tvekar och går några steg från honom, gör sig beredd att springa. "Jag vet hur nyfiken du är, och..."
August fattar att han blivit lurad och jagar henne runt i huset...uppför trappor...nedför trappor...in i rum...slirar på mattan...ramlar in i bordshörnet...sväljer tårarna.
"Det är fult att ljuga.", säger han sammanbitet.
"Förlåt...jag..." mumlar Elisabet och tar sats. "Kan din kompis köra mig tror du? Det är rätt viktigt..."
August studerar systern. "Lovar du att aldrig ljuga för mig? Hedersord?"
"Hedersord."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar