Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



24 februari 2012

Hjälp, jag får ingen luft

Inatt jobbade jag tills två. Försökte sätta ihop de sista kapitlen så att det blir gastkramande spänning, och drama på hög nivå.
Sista kapitlet är i stort sett färdigt, så slutet har jag klart, men det som kommer mellan huvudscenen eller Ordealen som det heter enligt the Heros Journey, det är inte spikat.
Det är nu alla lösa trådar, och planteringar skall finnas med, och det är nu mentorn kommer i igen, dvs han eller hon som gav råd till huvudkaraktären i början upprepar orden.

Peter sov i soffan, så jag dök i säng med vår katt Zally. Chicco kom smygande så fort han kunde, och borrade ned sin fluffiga skapelse i sängfoten. Egentligen har vi inga hundar i sängen, men det är kallt på golvet nu, och Zilla löper, vilket gör att hon och Zenta sover tillsammans.

På morgonen vaknar jag av att jag håller på att kvävas. Inte en enda gnutta luft kommer in när jag försöker dra efter andan. Näsan är pintjock av snor, och det har runnit ned i halsen och skapat ett lock av slem. Panikslaget kastar jag mig upp, rycker med mig nässprayen och in på toa.

Bihålorna är full med äckligt gulgrönt och jag snyter mig tills det tjuter i öronen. Åh vad jag hatar att vara sjuk.

Nåväl, livet måste gå vidare, så jag dukar, tar ut hundarna, och hojtar till barnen som sitter i en rad i soffan att de skall komma. Frukosten är lite stökig med Hampuz som först vägrar sitta still, sedan Razzel som clownar sig. Puh! När jag jobbade på mitt sista jobb berättade kvinnan som var ägarens fru om de här med att vara trebarnsmor, och sade att det var ständigt kaos i livet.
Jodå, jag håller med. Det är ständigt kaos, men inte bara vid frukostbordet, och som tur var inte alltid när det är matdags. De kan sköta sig, om de vill.

Idag är det fredag, och det innebär helg imorgon. Peter och jag skall försöka jobba på husuppbyggnaden, men det är vädret som styr. 
Så har vi det här med snowboardåkningen som jag skulle påbörja. Snön smälter bort utanför fönstret i allt snabbare takt, och jag är så matt i kroppen, däckad av förkylningen. Eventuellt åker vi till backen och testar några åk i helgen.

Nu skall jag stänga av internet och plugga engelska med småttingarna plus multiplikationstabellerna och svenska. Efter det får jag tid att skriva manus.

P.s Numera har jag öppnat en sida på facebook där jag har mina skrivarvänner tillika författarkollegor samlade. Meddela mig om du vill vara med, men ännu inte blivit tillfrågad.

På återseende
Kram


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar