Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



25 februari 2012

Kapitlen i manuset sammanfogas, fylls och redigeras-karlar på vift

Lördag, underbara lördag. barn som sover länge, lugn skön frukost med massor av olika tillbehör, kvittrande fåglar...ritsch, ritsch, ritsch...stopp nu! Spola tillbaka bandet.
Jag vaknade strax efter åtta och gick ut till vardagsrummet där Peter fortfarande låg utslagen efter gårdagens bläcka. Barnen satt vackert uppradade i soffan och tittade på barntv.
Frukosten blev som vanligt full av bus, strulande ungar som inte kan bestämma sig om de vill ha macka eller ej, eller om de skall äta yoghurt med flingor, eller müsli, och när de väl bestämt sig så vill de ha något annat alternativt inget alls.
Nåväl, vi fick i oss mat, jag diskade och borstade barnens tänder, samtidigt som jag försökte tänka bort skallebanket över ena ögat med mer eller mindre bra resultat.

Natten gick över till morgon innan jag slutade skriva, men jag tror mig ha hittat den rätta kapitelföljden nu, och kan jobba på mer text, handlingar och motstånd.

Vår lilla valp Zenta skällde för första gången och berättade att hon ville ut. Massor av beröm, kramar och ännu mer beröm fick hon, och en avundsjuk Chicco stod bredvid med viftande svans.
Tre är visst alltid en för mycket, oavsett ras och ålder.
Zilla är äntligen på väg att sluta upp med löpandet, vilket skall bli jätteskönt för Chicco är alldeles tossig av kåthet.

Idag tänker jag fortsätta med manuset, förhoppningsvis få ihop det hela, och påbörja redigeringen. Men, först skall Razmus och jag plugga. Idag matematik, och eventuellt lite svenska, beroende på dagsform.

Nu undrar du säkert hur det gick för Peter när han gick på krogen. Hm...låt oss säga så här: Jag var arg, och blev inte gladare då han kom hem. Tillståndet var mer än diskutabelt. Moraltanten i mig jobbade hårt.

Ha en underbar dag, och försök att njuta av drippandet och droppandet, leriga skor och halkiga gator, för det skall jag göra.
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar