Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



1 februari 2012

Lämnade in två kartonger kläder på loppis-gick hem med en blå ikeakasse böcker

God kväll.
Idag har jag varit på vift igen
Denna gång rattade jag genom snöflingorna till kungens kurva för att prova snowboardkängor. Hm...de sitter väldigt tajt, och min tå är oroväckande nära slutet så att säga. Men det skall enligt expertisen vara så.
Efter provningen tackade jag för hjälpen och ringde till en tjej som sålde ett par begagnade via blocket.

Peter  hämtade mina begagnade Burton i Nacka, och på det sättet sparade jag 1100 spänn.
Nu beror det ju på hur man definierar det där med spara, för om jag inte köpt några alls då hade det kostat noll kronor, men jag vill så gärna prova det här, och hoppas att min kropp pallar det.

Snön föll allt ymnigare och vindrutetorkarna fick jobba fullt ut. Väglaget var inte det bästa och jag längtade hem.
Men först skulle jag lämpa av en stor flyttkartong plus en blå ikeakasse barnkläder och skor på Röda korsets loppis. Vilket skämt! Jag kan inte, och har aldrig kunnat gå in i en secondhandbutik utan att köpa något, framförallt böcker och filmer.
Tanterna därinne satt vid ett bord och fikade. Och jag...hittade böcker av Margit Sandemo, Elizabeth George, Mons Kallentoft, och många, många fler. När jag trodde att jag var klar hittade jag kalla kårar-böcker av ungdomsmodell som också fick hänga med. Pris? 100 spänn! Fatta! Hundra kronor.
Jag älskar doften av böcker och skulle kunna fylla vårt hus från golv till tak, men just för tillfället ligger det en sisådär fjorton kartonger i ett förråd och väntar på att få ett eget rum. För självklart skall jag ha ett bibliotek till mina älsklingar.

När jag kom hem tog jag bort kläderna ur garderoben och blottade alla videofilmer, dvd:er och cd:skivor jag gömt där.
Beslutsamt öste jag ur alla videofilmer i syfte att kasta dem, men nej...det går inte. Filmerna är ju bra, även om de är gamla. Dessutom har vi en nästan ny videobandspelare som står i vårt sovrum, och massor av barnfilmer. Varför kasta om de fungerar?

Efter lite utrensing lade jag in böckerna i garderoben, hängde upp kläderna och stängde dörren.
De nya fick flytta in i vår minibokhylla som är fylld av naturböcker, trädgårdsböcker, sångböcker och andra faktaböcker. Man kan aldrig bli för lärd anser jag och suger åt mig allt jag hittar.

Nu har vi käkat, lagt barn, skrivit räkningar och bloggat, och det är dags för manuset att vädras.
Ha det gott
Kram

1 kommentar:

  1. Tycker du var duktig som bar iväg med barnkläder i alla fall!
    Här i krokarna cirkulerar ungarnas kläder varv efter varv i bekantskapskretsen.
    Och böcker fyndar jag också på loppis emellanåt men mest lånar jag på biblioteket.
    Självklart har jag kopiösa mängder som ligger i kassar och kartonger och bidar sin tid i väntan på egna hyllor i rummet-som-ska-bli-bibliotek-vilket-år-som-helst här med!
    fast imorgon ska jag träffa en av mina bloggvänner och kasta tre "vandringsböcker" i hennes riktning, tidigare har de kommit från en annan bloggvän.

    Dags att vända en tvätt innan jag kryper ner.
    Kram

    SvaraRadera