Ett tag funderade jag på att stanna i Tumba och kika, men känner att något drar mig hemåt och kör leende hem på mycket moddiga och hala vägar.
Emellanåt slirar jag med vilje, och känner hur rebellen i mig vaknar. Det är så roligt att kolla vad bilen klarar, men med barn i bilen kör jag lugnt.
När vi kommer hem tar jag snabbt ut Zenta och Zilla som skäller och viftar på svansen. Just nu löper Zilla så jag har separerat Chicco från dem.
När jag är ute med dem hör jag att Chicco låter underlig och skyndar mig in. Det låter som om han inte får luft riktigt, och jodå visst är det så.
Chicco har lyckats att sätta in huvudet i en ögla från gymnastikpåsen och snurrat den hårt, hårt runt halsen. När vi tar av den är det inte långt ifrån att han strypt sig själv.
Skärrad av det som hänt kollar jag så att inga fler underligheter syns och tar ut Chicco som verkar lite däven efter äventyret.
Jag är övertygad om att Ödet hade ett finger med i det hela.
När vi hämtar barnen i förtid pga det moddiga vädret är det enormt halkigt och snön faller i stora sjok.
Jag älskar det här vädret.
På kvällen pluggar jag först matte, sedan svenska med Razmus. Det är lite motigt i början, men blir bättre efter att jag tjatat mig blå och lockat med både godis, dataspel och annat.
Min förkylning däckar mig vid elva och Peter gör mig sällskap. Fasiken också jag vill ju skriva på manuset. Läser Svedelids bok om att skriva spännande istället. Den är väldigt bra, och fylld med goda råd.
Somnar dock ifrån all information.
Klockan tre väcks jag av Lilleman som kommer springande. Han är brännhet och kinderna blossar, men framförallt hostar han, om och om igen. En hosta som kommer långt ned ifrån, så kallad krupphosta.
Bäddar ned honom bredvid mig, och smeker honom på kinden tills han somnar igen. Snoret rinner och då och då blir det en hostattack.
Nästa gång jag öppnar ögonen är klockan sex. Zally ligger kurrande på min mage, och det är kallt i rummet.
Ut med hundar, duka för frukost, väcka barn, väcka bar igen, och igen, och igen, och...ja du fattar. Det tog trettio minuter för Zabine och Razmus att ta sig från A till B idag.
Hampuz fick åka i bilen i pyjamas och overall. Han var helt slut nisseliten.
Väl hemma igen eldar jag massor, och skall nu gå ut och hämta ännu mer ved.
När jag sjukanmäler Hampuz berättar Marita att hälften av styrkan är borta, både barn och pedagoger. Tur att jag är arbetslös. Finns ingen arbetsgivare som vill ha någon som mig. Sjuka barn typ jämt. Är det inte magsjuka så är det förkylning eller något annat.
Nu ligger Lilleman naken i soffan och tittar på teve samtidigt som han äter glass. Behöver jag säga att min son älskar att vara hemma.
Ikväll skall jag iväg på skrivarkurs, och det skall bli jätteskoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.