Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 februari 2012

Sjungande barn och snorkråkor

Inatt skrev jag tills klockan ett, sedan kröp jag huttrande ned bredvid Lilleman som tagit halva min säng i besittning. Jag lade en filt över och under mig, ett duntäcke över det, och som glasyr drog jag min lila härliga superfilt över oss. Och ändå...trängde kylan in underifrån. Åh vad jag längtar tills sommaren, eller åtminstone våren.
Läste några kapitel ur TRE ENKLA REGLER finns inte, funderade, skrev, gjorde sammanställning av min karaktär seriemördaren för hundraelfte gången.

I morse väcktes jag av Hampuz som ville se på film, och jag skickade in honom till de andra. 
Jag var lika tjock i näsan som igår och snöt mig, men fick inte ut ett jota, blev bara ännu tjockare i snoken, och fick svårt att andas. Hå hå ja ja tänkte jag och klev upp.

Efter att jag filurat ihop fortsättningen på skrivpuffsdramat ropade Zabine att hon dukat, och vi åt frukost.
Utanför ligger det snö på marken igen, men det är både halt och kallt och regnigt märker jag när hundarna tas ut. Plötsligt hör jag ett högt jamande ovanifrån, och ser en skepnad långt, långt upp i en tall. Efter att jag konstaterat att den lilla krabaten säkert kan ta sig ned själv lämnar vi stället och går in för att elda.
Razzel fick hem sina läxböcker igår, och skall idag plugga både matte och engelska eventuellt lite svenska välskrivning. Ha, ha...han är inte lite irriterad på att jag sätter fart på honom. Helst av allt skulle Razmus vilja spela dataspel hela dagarna och bara flumma runt.

Men icke sa nicke. Idag är det hans tur att invigas i den sköna konsten att diska för hand. Lillsyrran lärde sig det förra veckan, och tanken är att de skall turas om. Jag hjälpte till hemma när jag var yngre än Zabine, och gjorde det jag kunde hemma.

Razmus satte sig uttråkad på soffan och plockade snorkråkor i näsan som han torkade av på undersidan av soffan medan Zabine komponerade ihop egna sånger som hon sedan sjöng gång på gång samtidigt som hon dansade runt, runt i rummet.
"Skall vi gå ut?" sade jag och studerade deras reaktion. Zabine såg tveksam ut medan killarna verkade uppskatta förslaget. 
"Då får Zabine inte bara sitta och glo som igår", sade Razmus och pekade på systern. "Du är så tråkig när du gör så."
Den utpekade skrattade och sa: "Jag tittade på isen. Det var så vackra mönster i den, sedan åkte jag ju lite i början"
Jag beslutar mig för att först elda upp värmen i huset, sedan gå ut och hämta ved, och där...är jag nu.

Eftersom jag ändå måste vara inne passar jag på att skriva mera på manuset, men måste medge att det är svårt att koncentrera sig på mördare när barnen skrattande kör bilracing på golvet nedanför mig.

Ha det gott
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar