Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



17 februari 2012

Skrivkurs dag 2-sjukt barn-underklädsinköpsnoja

Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. 
Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade och oförmögna att göra något över huvud taget.

Kursen äger rum i Skärholmen som inte ligger alltför långt härifrån.
jag gillar inte tanken på att lämna vår bil i garaget där så jag lämnade den istället i Tumba, lämpade över Lilleman till Peter och tog bussen till Skärholmen. Ha, ha...jo det blev en sightseeing runtom i Stockholm. jag fick se ställen jag aldrig varit på förut, och blev smått panisk när klockan gick.
Tanken var att jag skulle köpa snygga underkläder för alla presentkort jag fått på twilfit, men...det fanns ju inte ett enda plagg jag ville ha! Inte ett enda. Kikade på en halvsnygg behå för 600 pix och kände hur hela jag sparkade bakut. Det priset är jag inte villig att betala, no way.
Förresten hade de en sådan där äcklig spegel som visar ens sämsta sida på färgmässigt och volymmässigt. Jag kände mig inte alls bekväm och var alldeles för stressad.

Biblioteket låg lite undanskymt så jag fick leta innan jag hittade det, men efter lite sökande fick jag hjälp, och sprang upp.
Det var en sällsam blandning av människor där, och vår skrivpedagog satte fart på oss från minut ett.
Kvällen blev en härlig blandning av skratt och allvar, och massor av skrivande.
En av kvinnorna där sade att hon tycker jag skriver som författarinnan Ann-charlotte Alverfors, och jag blev naturligtvis nyfiken på hur hon skriver, och har idag köpt tre böcker av henne.

Vi läste våra texter högt och gav varandra respons, krängde ut och in på tempus, jagperspektiv, allseende och han eller hon. Jättekul och givande träff var det.
Jag frågade vår pedagog som också är bibliotekarie där hur det var att gå skrivpedagoglinjen i Sörängen. Funderar allvarligt på att gå den själv, men avvaktar Piratförlagets svar och resultatet av Kabusa-pitchen nästa vecka.
Innan jag gick lämnade jag ett ex av min bok PAPPERSSKÄRVOR och berättade att jag tyckte det varit jätteskoj.

Ute snöade det, och bussen stod på hållplatsen så det var bara att springa fort som attan.

På vägen hem läste jag igenom texterna jag skrivit, och här är en av dem:
Vi fick en bild på en dörr och skulle beskriva dörren och de/den som bodde där utifrån det.

Hans Elmersson dörr har en urgröpning där hans huvud vilat de där dagarna då han suttit i tankar, letat efter fragment till sin nya bok. Eller bok förresten, de där korta raderna i datorn var inget annat än en kort förklaring på hur han ville att den skulle se ut till ytan. Innehållet var hemligt till och med för honom själv.
Spikarna är rostiga och borde väl bytits ut, men Hans orkar inte fokusera på så världsliga ting.
Dörren sitter ihop och det är huvudsaken.
Hans brukar dra med handen över det gistna träet som om han letade efter en hemlig lönndörr i ytan, men ger upp då det enda han hittar är svarta stickor, stickor som bryts av då de trängt in i huden.

I Tumba startade jag min lilla bil, sopade av snön, skrapade is och slirade hemåt. I kurvorna efter vår slingriga väg passade jag på att sladda lite nu när inte barnen var med. Det är med lite skräckblandad förtjusning jag gör det, och under tiden sjöng jag för full hals på låten. "I want to be a billionair", men bytte ut billionair till writer.

Ytterligare en är denna som är skriven efter att vår skrivpedagog gett oss några ord.
Orden vi fick är kursiverade:

När männen kom gömde sig barnen bakom den gamla ekan som låg upp och nedvänd på stranden. de kröp snabbt in under då de råbarkade fiskarna drog näten mot husen.

Tea stoppade brodern då han ville krypa fram, men ändrade sig då hon såg att det var pappan.
"Pappa!", utbrast hon. "Äntligen."
Tea kröp på alla fyra mot honom, och lät inte de andra komma till tals.
"Lilla gumman vad gör du här? , säger han och tittar in under ekan. "Och vad i allsin dar gör ni där under?" Pappan klappade på sina lår som om de var hundar. "Kom."
Johan vägrade att hälsa och knep ihop läpparna så att de vitnade. Ingen skulle få honom att gå ut till pappan, ingen.

Berättelserna är så kallade flödesskrivna sådana, och ej redigerade.

På natten skrev jag i manuset, och gjorde ett dokument med saker jag vill skall finnas i manuset som ännu inte finns där.
Det blev sent som vanligt och jag somnade innan jag träffat kudden.

Idag har jag kört två skruttisar till skolan efter att ha debatterat högt och ljudligt varför de måste gå dit. Raz ville inte alls, och det krävdes massor av rytande, lockande och handkraft för att få ut honom till bilen, eller ens lyfta rumpan från golvet.
Hampuz storgrät utanför skolan och ville gå till dagis. Öppnade bildörren, knäppte loss sig och klev ut. Puh! Jag stoppade in honom, förklarade att han är sjuk, lockade med film mm, och plötsligt var han go och glad kexchoklad igen.

Hemma var det kallt som vanligt. Eldade, ut med hundar, kollade Tradera, satte på film till Hampuz, och sedan var det äntligen dags att skriva.


2 kommentarer:

  1. Vilken skojig skrivkurs.
    Tack-och-lov var det bara de två skolgossarna som skulle iväg idag och de trilskas aldrig på morgnarna.
    De övriga två små skrotar runt i pyjamas och leker lite med datorn, äter mackor, kollar film och bara är!
    Skönt med sådana dagar!
    Nu blir det liv i luckan under kommande vecka - sportlovet är i annalkande!
    Kram.

    SvaraRadera
  2. Skrivarkurser kan vara väldigt givande :-D

    Kramar <3<3<3<3

    SvaraRadera