Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 februari 2012

TEMA Att fria DEL 12 om Pelle

Carolina öppnade det blå skåpet och hittade fotografierna på sig själv och barnen.

Hennes ögon fylldes med tårar då hon tog upp det gamla skrynkliga fotot på barnen. "Jag lovar inte att jag kan förlåta dig någonsin Pelle, men det här visar ungefär det jag ville se. Ånger...äkta sådan. Ditt sätt att lämna oss är oförlåtligt. Du var aldrig där när barnen fattade att du inte skulle komma tillbaka, och du var inte heller där då de frågade varför du inte var med på deras avslutningar och födelsedagar. Du har missat så mycket. Mer än du tror."
Han ställde sig bakom Carolin och lade armarna runt henne. "Förlåt..."
Hon krånglade sig ur hans famn och gick in till sovrummet. "Hampuz har berättat om ditt liv härnere. Gett mig små vinkar att jag skulle åka hit, och att du längtade hem, men...jag...jag ville inte ha hem dig. Fatta hur mycket enklare ett liv blir som singel. Aldrig någon som ifrågasätter vad man säger eller gör, och om du vill stanna inne i sängen en hel dag gör du det. Jag erkänner att ekonomin var tuff det första halvåret, men efter flytten blev allt enklare.

Hon gick till nästa rum med armarna lindade runt sig själv som om hon frös. "Magnus förstod att jag måste läka innan det kunde bli något, och väntade, pressade mig aldrig. Han lade på mig uppdraget att fria när jag kände mig redo, sa att han kunde vänta hur länge som helst om det behövdes." Carolin stannade framför fönstret ut mot bakgården. "Det är vackert här på ön." Hon fortsatte till nästa fönster. "Barnen har saknat dig, och precis börjat lägga alla sorger bakom sig. Jag vet inte om det är rätt att rycka upp dem igen. Om de klarar av det."

"Gifte du dig med Magnus? Eller? sa Pelle lågt medan han hörde hur fiskebåtarna stånkade in i hamnen nedanför.
"Nej, jag kunde inte. Mitt hjärta var redan upptaget av för många andra."
"Så...du bor ensam med barnen?"
"Mm, sedan en tid tillbaka. Magnus och jag kom aldrig längre än till vänstadiet." Hon tystnade. "Det kanske går att försörja sig på måleriet här? Det finns många vackra vyer, och jag har inte hunnit åka till bergen ännu. De är världsberömda."
"Det finns gott om plats i huset", sa Pelle med klappande hjärta. "Ett rum kan nog göras om till flickrum." la ha till.
"Nja, jag friar dig från skulden, men skammen får du ha kvar ett tag till. Det är svårt Pelle, jättesvårt."

Hampuz kom in genom ytterdörren med kassarna klirrande av vinflaskor. "Hallå? Är det någon som är törstig?"
Carolina gick ut till honom efter en snabb blick på Pelle.

3 kommentarer:

  1. även idag var det spännande läsning lite för glatt för mig gillar segdragna långa vanmaktstexter men den e ju inte slut än hon förgås nog inte så lätt den där Carolina ;)

    SvaraRadera
  2. Får se hur det går... Spännande, går inte att räkna ut vad som ska hända. Bra!

    SvaraRadera