Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 februari 2012

TEMA Ett skåp DEL 11 om Pelle

Hampuz svarade medan Pelle hjälpte Majsan att bli av med packningen och den tunna jackan. 
"Fint ställe", sa hon och gick husesyn. "men du borde skaffa gardiner och något att sätta på väggarna."
Hampuz kom in i köket där Pelle tagit fram grytor och ingredienser. "Det kommer snart besök, så vänta med det där. Han satte sig på en stol och blinkade åt Majsan. "Faan Pelle du har verkligen fixat till det här. Trädgården är ju magnifik med fontän och allt. Hur är grannarna?"
Pelle ryckte på axlarna "Sådär, tanten till höger har en ständig ström av karlar och hon till vänster sitter i solstolen och stickar hela dagarna. Det finns inte så mycket att göra här."
Hampuz tyckte sig höra besvikelse i rösten och lade en hand på hans axel. "Så det var inte grönare på andra sidan då?"
Pelle skrattade bittert "Nä du. Tänk om jag kunde vrida tillbaka klockan och göra om den där dagen. Jag var påverkad av spåkärringen, det är bara att erkänna." Han tystnade och pekade på det gamla fotografiet av barnen som satt på väggen. "Jag schabblade bort det finaste jag hade, mina barn, och..." Han tvekade "Carolina.
Vänta skall du få se en sak..."
Pelle reste sig upp och gick fram till ett blåmålat skåp, öppnade det på vid gavel för att visa innehållet. På hyllorna stod fotografier av Caroline och barnen, och runt dem låg vackra väldoftande kransar av blommor. 
Hampuz rös till, det såg ut som ett offeraltare, och de stora Gudabilderna som satt på insidan av dörrarna gjorde inte saken bättre. "Varför ringde du inte? Barnen frågade länge efter dig..."
Pelle ryckte på axlarna igen, bet ihop käkarna och suckade." Jag skämdes."

Någon kom på trappan, och en försynt knackning hördes på dörren.
"Vänta så skall jag kolla vem det är. Herr Wang brukar komma förbi med tidningen."

Pelle öppnade dörren och kunde inte tro sina ögon. Utanför stod Carolina och två småtjejer som blygt tittade ned på plattformen av betong som de stod på. 
"Får vi inte komma in?" sa hon och puffade ungarna framför sig. "Tro nu inget, vi är bara på besök, och skall vara med på bröllopet."
Pelle kände doften av något sött då hon passerade, och slogs av hur vacker Carolina var. Håret var uppsatt i en tofs på huvudet, och han såg att hon svettades i pannan.
Emma och Frida tjivades om vem som skulle sitta i Hampuz knä, och kramade honom hårt.
Pelle kände det som om han stod utanför en glasbubbla och tittade in. Ljuden från det som hände blev dova och ljuset var onaturligt starkt.
När Carolina kom in i köket var skåpet stängt igen såg Pelle, och tackade Hampuz med ett ögonkast.
Hon hämtade en stol i rummet intill och satte sig med de andra. Flickorna tog upp några dockor ur väskan och lekte lugnt.
"Innan du inbillar dig något vill jag bara tacka dig Pelle. Du gav mig en ordentlig spark där bak. En smäll som skickade mig till helvetet och tillbaka faktiskt. Något du skulle gjort för flera år sedan."
Hon reste sig upp och gick fram till honom. "Tack vännen. Ditt avhopp från vårt liv fick mig att omvärdera det. Jag och barnen orkade inte bo kvar länge i huset utan flyttade till en lägenhet i stan. Min chef nästan beordrade mig att sluta och skickade mig på omskolning. Och jag...orkade inte säga nej, tack och lov."
Hon satte sig igen. "Minns du spåtanten? Hon på tivolit?"
Pelle nickade tyst, och såg kvinnan framför sig.
Carolina fortsatte. "Häromdagen kom hon till vårt spa, och sökte jobb."
Pelle höjde på ögonbrynen av förvåning.
"När jag frågade henne om tiden som spåkvinna på tivolit berättade hon skamset att det varit en kompis som rekommenderat henne att gå dit och ljuga för managern att hon kunde spå, och att han anställt henne över sommaren."
"Så allt var lögn?" sa Pelle lågt. Hon hittade på alltihop?"
"Mm", sa Carolina med eftertryck. "Allt var lögn, och du gick på det. Du som inte ens ville gå dit."
Hon sökte hans blick. "Hur kunde du Pelle? Hur kunde du bara sticka så där? Vi var ju två om situationen, och barnen...hur kunde du lämna flickorna?"
Hon studerade honom en lång stund. "Trodde aldrig att jag skulle se dig fet Pelle. Du ser mycket äldre ut än jag minns. har du träffat en ny kvinna som göder dig?"
Pelle skakade på huvudet.
"Ha, ha...du försöker väl inte inbilla mig att du är singel?"
Han nickade.
"Ofrivilligt eller medvetet?"
Pelle ryckte på axlarna.

Nu lade sig Hampuz i samtalet. "Hur överlever du? Det kostar väl en hel del att ha det här?"
Han vände sig till Carolina "Du såg väl hyddorna längs vägen. Först trodde jag att Pelle bosatt sig i en sådan. Sist vi sågs bodde han i ett metallskjul."
Pelle skrattade bittert. "Jag är fotograf och säljer vackra bilder till turisterna. Det går hyfsat bra faktiskt."
Flickorna viskade något i Hampuz öra.
Han pekade på Pelle och sa: Det där är er pappa, han som sitter på fotografiet hemma på er vägg i barnrummet. Pappa har bara ätit lite för gott, för länge." Han skrattade.
"Är det sant? Är du vår pappa? Vår riktiga pappa?", sa Frida och pekade på Pelle med fingret som om hon ville försäkra sig att han satt framför henne.
"Jo det är jag.", sa Pelle och sträckte sig mot dottern som smidigt gled undan.
"Du lämnade mamma och oss.", sa den äldsta av dem anklagande.
"Mm, du lämnade oss", sa den andra och ställde sig tätt intill sin syster.
"Varför åkte du iväg utan oss?", sa den äldsta.
Pelle försökte ta fast dottern igen, men misslyckades ännu en gång. Han märkte att Carolin såg nöjd ut, och gav upp. "Jag har inga svar ungar. Jag var dum. Så enkelt är det. Jag trodde att allt var bättre här, ensam, och ville inte erkänna att jag hade fel. Mitt hjärta är inte helt utan er i mitt liv."
"Följer du med oss hem?" sa Hampuz
"Jag måste tänka...men det är inte omöjligt. Hampuz har berättat att du träffat en ny man, och det gjorde du rätt i", sa han och riktade sig mot exfrun. "Du och jag var nog för olika."
Frida satte sig i Hampuz knä och lade armarna runt hans hals, sedan iakttog hon Pelle under tystnad.

Hampuz reste sig upp. "Nä hörni, lite käk vore gott. Pelle skall fixa krubbet och jag sticker ned till byn och fixar vinet. Kom igen tjejer hjälp till nu."
När han passerade Pelles stol viskade han "det gjorde jag bra va?" i hans öra.
Carolina öppnade det blå skåpet och hittade fotografierna på sig själv och barnen.

3 kommentarer:

  1. skåpet ja tänk va många skåp det finns bra text
    blir det mera?

    SvaraRadera