Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 februari 2012

TEMA Ett uppdrag

Jag ser i korten att du har många män efter dig, men svårt att välja. Yrkesmässigt är du förvirrad och söker vägledning, men borde bara titta i dig själv. Svaren på frågorna du ställer är redan besvarade.
Polisyrket verkar inte vara något för dig kära Anitha. Sök dig istället till ett socialt jobb. Då får du använda din naturliga charm och även utnyttja färdigheterna du har.

Vad det gäller män kommer du att vänta i många år innan du bestämmer dig, men då inser du att mannen är den rätta, och att de andra varit träning. På kort tid nedkommer du med tre barn som blir ditt allt.

Ett större uppdrag väntar dig som du inte kan undgå. 

I senare år kommer du Anitha att hitta en ny karriär inom något du alltid haft inom dig.

Ditt liv kommer att ha höga toppar och djupa dalar liksom havet, men du är alltid omtyckt för ditt ljusa sinne och drar ofta till dig människor som har det sämre.

Lycka till i livet, och glöm aldrig att goda gärningar belönas med detsamma.

Så såg brevet ut som jag fick från en så kallad trollgubbe uppe i Lappland. Jag var i tjugoårsåldern och mycket förvirrad vad gällde livet.
Nyinflyttad i storstaden, hade killar i massor, tränade jämt och saknade något, men visste inte vad.

Tjugo år senare hade jag haft en karriär inom elhandeln, fött barn, flyttat tillbaka till tryggheten på landet, och hittat lindring i naturen, men även börjat skriva, och stod med båda fötterna tryggt nedtryckt i myllan.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar