TEMA Fälla

Det ena mönstret sammanföll tidigt med det andra, rätade ut linjer som redan var raka och tvistade med Gudarna om solen var gul eller orange.

Inte kunde vi väl ana att allt det rara var en fälla, något som skapats av en hand redo att döda vid minsta krök.

Tea var den starka, jag den svaga, men i verkligheten ondgjorde hon sig över mig bakom min rygg för att jag, lilla jag skulle trycka ned hennes ord i smutsen.

När byalaget sagt sin dom segnade hon ned till marken, stenarna kom strax därpå.

Och efteråt, i gryningen vände de mig ryggen, tog sin hand från mitt huvud, sökte något jag redan sett.

"Det finns ingen sanning." sade jag med dov röst. "Den lever endast i dig du arma människa, men bryter sina egna vägar." lade jag till och körde kniven i mitt bröst.