Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



14 mars 2012

besviken-arg-ledsen

Idag åkte jag ju till Stockholm för att få information om hur jag bär mig åt för att bli webredaktör, men till att börja med var det dåligt skyltat var mässan höll hus i kulturhuset, och när jag hittat dit med hjälp av några vänliga själar, så får jag absolut ingen hjälp av personerna som gått ut i media och sagt att jag skall åka dit för att få information.
Jag bet mig hårt i tungan för att inte skälla, men stampade ordentligt då jag gick ned för trapporna.

Jag hade turen att komma till pendeltåget två minuter innan det gick, och solen dämpade min ilska, men jag kände det lite som om jag kastat bort värdefull tid på något som inte gett ett skvatt.

I Tumba satte jag mig på Mac Donalds för att njuta av en glass med chokladsås och skriva på manuset. 
Det rätta flowet gömde sig, men de som satt och mumsade på mat runtom i lokalen försvann och ersattes av dimmiga figurer...så lite vettigt blev det.

Klockan blev ett och jag for upp och hämtade ett DHL-paket med kläder till lilltjejen som jag köpt på Tradera. Sedan körde jag till skolan i flygande fläng, smög in till Razmus som hade lektion och frågade om han ville bli hämtad av pappa senare. "Ja, oh tack mamma...", sa han och kramade mig.
Tassade in till Zabine som ville ta med sin kompis tillika vår granne hem till oss.
Slutligen hämtade jag Hampuz som var ute och lekte på gården med sina kompisar, och inte ville hem. Efter lite lock och pock följde han med oss till bilen, men tänkte ta med ett antal pinnar.

Väl hemma kände jag en underlig doft i vår källaringång som numera är platsen vi går in på. Det luktade bläh, eller skit rent ut sagt.
Efter att jag undersökt saken insåg jag att det var vår SLAM som spökade och behövde tömmas. Underligt nog sa försäljaren att vi skulle tömma den två gånger om året, medan Slamtömningskillen skrattande sa att det var helfel, och att den behövde tömmas var tredje månad...

Öppnar upp paketet med Zabines nya(begagnade) kläder och lockar tjejerna att agera modeller ett tag. Min lilla tjej får massor med fina plagg och ögonen lyser av glädje.

Mörkret rasar över oss som en stor tjock mantel medan jag steker pannkakor i massor till barnen som vräker i sig tills de är helrund om magen.

Peter kommer hem, men slipper pannkakor då jag steker några fläskkotletter, lite halumi och vispar ihop en fusksås. När vi ätit klart somnar han bredvid minstingen som däckat i soffan.

De stora barnen lägger sig, och jag...skriver...

1 kommentar:

  1. Vännen - med din vanliga effektivitet låter det som om du fick en hel del gjort i alla fall - ge lite återkoppling till de där som annonserat om informationen du inte fick! Direkt! Kram på dig/Margareta

    SvaraRadera