Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 mars 2012

Familjedag på fel ställe-hamsterkinder puts väck efter tjugo år

Ibland kan livet krångla till sig på ett eller annat sätt, och ibland...beror det på människor i ens omgivning.

Idag åkte vi med bilen till Tumba, ställde den på parkeringen och tog pendeln till Älvsjö för att gå på Vildmarksmässa.
För barnen är det ett stort äventyr och de har mycket svårt att stå stilla.

Peter betalar inträdet och vi skriver små lappar att sätta på ryggen på ungarna ifall de behagar smita från oss, och inte hittar tillbaka, sedan går vi in i lokalen och konstaterar att det ligger en hel massa båtar, och många montrar är fyllda av speciella segelkläder.

Fundersamt tar vi oss genom hallen till nästa och hittar...ännu fler båtar.

Vi kikar in i några och jag börjar bli mer än lovligt rastlös. Båtar är fina, men i nuläget har vi inte ens råd med trappan som går upp i dem. 
Jag vill till Vildmarksmässan och busa med ungarna.
Peter går iväg för att fråga var utställningen är...och kommer tillbaka med långt ansikte.
Mässan vi vill gå på börjar på...tadah...onsdag, och håller på nästa helg.

Razmus grät av besvikelse, och jag var väldigt nära att gråta jag med. Hade ju bespetsat mig på alla roliga saker vi skulle göra. Klättra på väggar, åka kanot, hugga med yxor mm mm.

Vi försökte rycka upp oss och gå runt i montrarna, men jag var uttråkad så uttråkad att jag likt en tjurig femåring satte mig på en trappa och tjurade medan Peter och ungarna gick in i båt efter båt.
Zabine stackarn lyckades med konststycket att få en dörr i huvudet och fick en rejäl bula.

Efter några timmar hade jag lessnat totalt och tänkte att om inte vi går nu, så gör jag det.
Som tur var är Peter smart, och lyssnade på mig.

På hemvägen plockade vi upp Rita som skulle komma på besök.
Väl hemma lagade Peter mat medan jag visade Rita filmsekvenserna från polisskolan där jag var med. Nätet segade, och det blev många svordomar innan vi gått igenom filmen.
Hennes reaktion var att jag pratade annorlunda inget annat. Hon tyckte att jag var mig lik, förutom hamsterkinderna som försvunnit, och rynkorna som tillkommit.

Efter maten sövde vi ungarna, och Rita gick hem.

Nu sitter jag här framför datorn och laddar för en skrivkväll, men först jobb. Peter skall nämligen ha hjälp med att skriva fakturor.

ha det gott
Kram

2 kommentarer:

  1. Förlåt - men jag orkar inte leta reda på annan webbläsare ikväll för att se dig, även om jag är larvigt nyfiken på en ung Anitha!
    Firefox har den lilla egenheten att den inte vill visa svt.play. Inte hos mig i alla fall.
    Trist med missad dag för "rätt" mässa!
    Kram och tack för pepp! :)

    SvaraRadera
  2. Usch, blev jätteledsen när jag läste om mässan. Hoppas verkligen ni hade det mysigt ändå!

    Jag såg dig på SVT play. Kände igen dig. Du är dig lik.

    KRAM på dig och hoppas du får en bra vecka! Lycka till med skrivandet!

    SvaraRadera