Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 mars 2012

Handikappad utan-Glasögonorm

Tänk vad handikappad man blir utan internetkoppling.
Idag har Telia vägrat ta emot mig och min dator, stenhårt nekat varje gång jag försökt logga in.

Det blev till att skriva skrivpuff via Iphonen, och det gick väl sådär. Jag är inte van alla knappar ännu, men framförallt vet jag inte riktigt hur detta med appar och annat fungerar.

Jag har redigerat hela dagen, och hittade flowet vid nio för att tvinga mig tillbaka till verkligheten klockan halv tre. Då hade jag inte ätit mat eller druckit på hela dagen och var rätt mör.

Samtliga barn hämtades, och fördes vidare till Tumba där Peter mötte oss.
Jag fick äntligen nya glasögon, inte bara ett par utan två. Ett av dem är så kallade terminalglasögon, och ska användas då jag skriver. Vem vet, nu kanske jag slipper den där eviga huvudvärken jag plågats av några veckor. 

Och vilken skillnad det blev. Plötsligt såg jag min älskade Peters ögon, och ungarnas. Trafikskyltarna bestod inte längre av ett svart blur, och jag såg nedersta raden på testtavlan.
Hm, skulle kanske gjort det här för länge sedan, men det kostar pluring...mycket sådan.
Nu tillhör jag glasögonormsklanen

När jag fått mina nya ögon gick vi till cafet intill och köpte mackor. Som vanligt glömde jag bort mig själv och satt med tom tallrik tills jag tog mig i kragen och beställde en till mig med.
Barnen var fulla av spring i benen, och trötta. Den här magiska timmen som är framdragen förstör alla rutiner. De har svårt att lära om, och är trötta både på morgonen och tidigt på kvällen.

Väl hemkommen tog jag ut vovvarna, och gjorde matteläxa med Razmus. I början gick det trögt, men vartefter han förstod vad det handlade om gick det allt bättre. Sista talen gjorde han själv.

Efter tandborstning och pisspaus läste jag ännu ett kapitel ut Vargbröder, och hade ärligt talat svårt att lägga ifrån mig boken efter det, men insåg att tiden var sen. Det var dags för nattens skrivpaus.

När jag öppnar datorn ser jag att internet fungerar igen, och skriker till. Det är faktiskt en jäkla skillnad att skriva på min Macdator och Iphone. Men jag är nöjd med telefonen. Supernöjd.

Idag lade jag ut en filmsnutt där jag läser en snutt ur mitt pågående manus. Allt jag skriver spelar jag nämligen in för att på det sättet höra om det låter bra.

Nu står en glassbytta på bordet, och på teven går det en Fantasyfilm. Peter sover som vanligt.
Dags för mig att smyga iväg till mitt krypin och jobba på manuset.

Ha det
Kram

1 kommentar:

  1. Välkommen in i glasögonormarnas skara!
    Själv hinner jag knappt fram till datorn innan jag måste överge den för sociala experiment nuförtiden!
    Kram

    SvaraRadera