Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 mars 2012

Idag har det gått bra

Efter att jag lämnat av tröttmössorna for jag snabbt hem och kollade mejl, sedan stängde jag ned internet och skrev, och skrev, och skrev.
Det gick super.

När klockan var halv tre for jag till skolan och hämtade ungarna.
Razmus satt under ett bord och grät när jag hämtade honom, och efter lite lock och pock kom det fram att det berodde på en småsak.
När vi skulle gå hittade vi inte hans jacka och konstaterade att den var borta. 
Zabine å andra sidan hade försnillat huvan till overallen, men skuttade glatt i sina stövlar och sprang ut på gården utan mössa och jacka.

Lillemans ögon gnistrade av glädje och stolthet då han berättade att han, Samuel och Vidar var kompisar.
Samuel är en extremt blyg kille med mörkbruna ögon, och Vidar är en kille som började dagis idag. 
"Men jag har tappat bort vantarna", säger Hampuz och trär på sig stövlarna. "De är bara borta."

Suckande inser jag att dagen blivit en klädborttappardag, en sådan där tråkig dag när pengarna flyger iväg utan att man kan göra något åt det.
Förhoppningsvis hittar jag igen kläderna, men vis av andra gånger tror jag föga på det.

Efter att ha diskat, matat barn, och tvättat några maskiner är det nu dags för skriverier.

Ha det gott
Kramar


1 kommentar:

  1. Jag måste ha världens bästa "fröknar" på mina barns dagis och skolor!
    Det är få borttappade klädesplagg som inte kommit tillrätta - och det trots en extremt "sullig" Bam-Bam!

    SvaraRadera