Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



1 mars 2012

Recension av boken ATT FLASKMATA av Petra Jankov Picha

Att flaskmata...eller amma?

Finns det något som upprör så mycket som när kvinnor väljer att flaskmata sina barn istället för att kämpa med amningen de där magiska veckorna, ibland månaderna innan det slutar göra ont då barnet suger?

Då jag själv fick barn var de för tidigt födda och hade absolut ingen lust eller kraft att suga. Men jag satt där nere på prematuren med mitt bröst nära barnets mun, redo att ge dem den livgivande vätskan.

Det var ingen hemlighet att vi med jämna mellanrum smög iväg till ett litet rum och fick mjölken urpumpad från brösten med hjälp av en anordning som mest liknade en mjölkmaskin till kossorna på landet.
Det gjorde ont…så jäkla ont.

Ändå gjorde jag det. Två gånger till och med. Svettig satt jag med barnet i famnen, gråtfärdig då det inte sög som det skulle, och brösten sprängande heta av mjölkstockning.
Några gånger stod jag på alla fyra över den lilla eller lille för att få bröstet ursuget.

Nere på prematuren fanns all tid i världen, men det var en illusion som brast då man som nybliven mamma fick åka hem med amningens ständiga aber på axeln.

Jag älskade att amma barnen, det är inte det, men jag gillar inte att bli tvingad till saker, och barnmorskorna gjorde just det, tvingade mig och alla andra att trycka in bröstet flera gånger per dag i munnen på barnet för att lära honom eller henne sugets sköna konst.

I början fick jag sonda barnet istället, det vill säga trycka ned min utpumpade mjölk i barnets mun med en gigantisk spruta i samma storlek som en helosantub.
Det råder delade meningar om nyttan med det här, och jag har idag en son som ibland får kväljningar av mat. Något som enligt en artikel jag läst kan hända med sondade barn.
Återstår att se hur det blir med minstingen. Än så länge äter han sådär.
 Att flaskmata (häftad)

Tänk om jag haft en barnmorska som satt en flaska välling och den här boken i handen på mig, och uppmuntrat mig att läsa den. 
Istället satt vi gråtande och försökte få i våra små späda barn vårt livselixir som så bekvämt fanns i brösten. Redo att användas dygnet runt.

Jag ammade samtliga barn strax över ett år, sedan bet de mig i brösten och fick vänjas in på välling lik förbannat.
Äldsta grabben älskade välling och drack det tills han var cirka fem år, medan vår prinsessa aldrig ätit välling. Minstingen är som brorsan, och tar gärna en flaska då och då trots att han sedan länge äter vanlig mat.

Barn är olika och just det poängterar Petra Jankov Picha ofta i sin bok Att flaskmata som borde ligga på vartenda BB och BVC. Två ställen där diskussionerna ibland kan vara höga om det där med amning viceversa flaskmatning.

Petra sökte en bok om flaskmatning när hon behövde en, men hittade ingen, och skrev den då själv.
I boken hittar man rena fakta. Inga pekpinnar och krav på hur det skall gå till. Bara rena raka fakta om flaskmatningen enkelhet, och hur lätt det är att hitta pulvret i en vanlig ICA-butik. Vilket pulver man kan använda och så vidare.
Hon skriver om olika flasksorter, ger tips och har intervjuat en hel massa människor som är med och berättar hur de blev bemötta då de blev föräldrar.

Ett argument som ofta förs fram är att anknytningen inte blir detsamma med flaskmatning.
Nä stopp nu, säger jag och tänker tillbaka på hur mysigt det såg ut när min sänggranne efter mycket tjatande fick använda flaska till sin minibebis. Invirad i en sjal låg de och myste i amningsfåtöljen. Inneslutna i sin bubbla av lycka.

Jag hoppas att Petras bok öppnar ögonen på barnmorskor och andra som träffar nyblivna mammor. Att det inte skall vara fult att välja flaska framför amning.
Hennes bok innehåller något jag aldrig förut sett, och jag hoppas och tror att en förändring är på gång. Att kvinnorna själva skall kunna välja, men framför allt barnen.

Boken köper du billigast här

3 kommentarer:

  1. Ja, det kändes verkligen som tabu när man flaskmatade sin lille son pga att amningen strulade till tusan. Verkligen kul att någon slutligen tog upp detta ämne.
    En nappbok hade inte heller varit fel. :) På BB fick man höra "det är upp till dig" ang nappen - inga tips och råd.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker som du att det är bra att det här tas upp.
    Boken är inte någon pekpinne bara ett verktyg att använda

    SvaraRadera
  3. Så rätt! Jag minns tillbaka då min nu sjuttonårige son föddes 10 veckor för tidigt och vad som då var viktigast var att hitta närhet mellan mamma och son, men mycket fokus skulle läggas på "mjölkrummet", och det eviga tjatet om att det måste ammas. Denna boken kommer många att ha nytta av ///

    SvaraRadera