Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



18 mars 2012

Skogspromenad-scoobydoo och skitiga fötter

Klockan var två när jag gav upp igår, och redan klockan sex väcks jag av Zentas godmorgon-skall.
Hon och de andra vill ut, nu på en gång.
Det är bara att masa sig upp och gå ut i den...underbart härliga morgonen. Fåglarna kvittrar, det doftar gamla löv och barr, blandat med hästskit och hav. Solen håller sig gömd än så länge, men det ser hoppfullt ut. En svan kommer flaxande över oss, och strax efter ett gäng kraxande kråkor som gör saltomortaler och andra konster i luften.
Jag tänker på Pettson och Findus, och ler för mig själv. Sven Nordqvist hade säkert tecknat av tokeriet.

Vi vänder hemåt och jag kör dressyr efter vägen, försöker tygla Zenta som gärna vill ösa iväg.

Zally möter oss i dörren med ett högt jamande, och smyger ut på tomten för att jaga möss. Den lilla vackringen är en sjuhejare på att ta råttor. Hon äter knappt någon kattmat längre.
Igår hade hon en uppvaktande randig herre här som trots idogt jamande inte fick komma närmare henne än en meter, om ens det.

I vardagsrummet sitter tre trötta barn och tittar på Scoobydoo. Zabine är så trött att hon halvsover medan de andra sitter upp med ögonen riktade mot rutan, vägrar lämna den ens för en sekund. Funderar på hur manusförfattaren byggt upp spänningen i filmen, och fastnar jag med. Scoobydoo är en av mina favoriter, men idag är jag mätt efter en film.

Zenta som blivit instängd ett tag för att torka sina fötter skäller högt för att få komma ut, och jag faller till föga trots risken att få soffan nedlerad av deras fötter. Alla årstider har sin charm-och negativitet. På vintern är det kallt, ibland blött, och nu till våren blir det lerigt och blött. Sommaren är nog bäst med torra marker och någon regnskur då och då.

Nu ska jag starta upp min Iphone, och försöka hitta appar för att videoblogga, göra min blogg till en app och starta upp en skrivarapp. En helt ny värld för lilla mig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar