Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 mars 2012

Sura och trötta ungar-dialekt-research

I morse hade jag en riktig dramaqueen här. En kille som stortjöt om än det ena än det andra, och vägrade kliva upp och äta eller klä på sig.
Efter mycket stök fick jag in honom i bilen och åkte till skolan, där Lilleman kopierar storebrors uppvisning inne på dagis, men stoppas av mig genom att jag mutar honom.

När jag sätter mig i bilen igen drar jag en djup suck av lättnad och sätter på Bandits på radion för att njuta av Bollnäsmartins ljuva dialekt.
Dialekt är som smågodis, det är mysigt i små doser, men kan bli för mycket om man bor där.
Jag kommer från Hälsingland och flyttade som artonåring till Gävle där de pratar med E istället för Ä.
När jag träffade någon som pratade med hälsingedialekt kände jag mig hemma, och ganska ofta föll jag pladask för dessa småtroll som inte sällan var skitstövlar trots sitt ursprung.

Hur som helst så är jag fortfarande svag för de där härliga tjocka L:n och Ä:na, alla dessa förkortningar som gjorts av språket. Jomenvisst är ett ord jag använder, och jag säger ä istället för e.

Det roliga är att Razmus anammat hälsingemålet delvis, medan lillstumpan pratar Stockholmska hela vägen. Peter som bott i Stockholm hela sitt liv härmar mina ord, och kommer på sig själv stup i kvarten.

Bollnäsmartin var det ja...
Han har ju ett rockprogram på radion som jag trots ointresset för musiken följer i syfte att lära om min dialekt som finns någonstans i bakhuvudet och trollas fram på cirkus en sekund då jag far hemåt och pratar med min familj.

Nu har jag kollat olika jobb och utbildningar, och är arg för att jag inte tillhör arbetsförmedlingen kultur. De har en webbredaktörutbildning som jag är vansinnigt sugen på att gå, men inte får.

Dags för mig att göra nytta. 
Ha en underbar dag
Kram

2 kommentarer:

  1. Hoppas det löser sig, med Af men tyvärr är ju sånt ett kapitel för sig. Ibland kan man fundera på om de vet att de arbetar med människor så himla fyrkantigt smått på nått sätt.

    SvaraRadera