Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



26 mars 2012

Tappad tid-planering som inte går att följa

Det där med att planera saker är inte riktigt min grej.
Jag gillar när saker bara händer.

Igår hade vi dock planerat att barnen skulle skjutsas till sin farmor och plastfarfar för att tillbringa dagen på Skansen.
Vi gick upp i god tid, åt frukost och for iväg, lämnade jamande katter och skällande hundar bakom oss.
Solen sken, men det blåste småspik så barnen.

Några mil senare lämnade vi samtliga barn, pussade dem och for hemåt.

När jag köpte min nya Iphone medföljde gratis Spotify ett år, men jag klarade inte av att installera det i telefonen själv och behövde besöka Teliabutiken i Skärholmen.
Väl där såg vi till vår förvåning att den var öppen trots att klockan bara var tio. 
Vi klev in och köpte skal + etui till telefonen, och fick Spotify som jag genast började experimentera med. Hittade bland annat min favvoartist Dilana Robichaux från programmet Supernova. Hon har en grym röst.

Vi strosade runt i butikerna, kikade på och köpte nya tennisskor till Razzel som inte har ett enda par som passar.

Sedan åt vi i lugn och ro, men riktade ögonen hemåt för att ta itu med huset, bilen och annat.

När vi kom hem tog jag ut hundarna på en promenad, diskade, och tog ut ännu fler vinterkläder till mitt redan överfulla förråd. Snart får jag väl trycka in sakerna och stänga dörren fort innan de rasar ut.

Peter började tvätta bilarna, men blev avbruten av grannen som ville ha hållhjälp.
Jag dammsög båda bilarna, och skurade ur dem. Otroligt vad mycket smuts som finns under småttingarnas fötter.
När jag var klar luktade det friskt Ajax ur bilarna, och Peter hade påbörjat tvättandet igen.

Då kom nästa granne, och Peter försvann igen...

Efter några timmars idogt skurande både inuti och utanpå ringde barnens farmor och berättade att de var på väg hem...
Snopet...

Då fick det hela sin förklaring...vi hade glömt att dra tillbaka klockan och därför levt en timme fel hela dagen. Skrattande tog vi emot småttingarna och berättade skamset att vi inte fått upp en enda bräda på huset, men i alla fall fått bilarna fixade.

På kvällen äter vi, nattar barn och jag tar itu med det mastodonta jobbet med att lägga in tvättade kläder i respektive garderob och även rensa ur vinterkläder.

Efter en natt med Zallys jamande efter karlen på andra sidan fönstret går ögonen i kors av trötthet, men nu är barnen lämnade till skolan, och jag...skall skriva.

Ha en underbar dag
kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar