Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



21 mars 2012

TEMA Åldras

Rutiga gardiner rör sig sakta i vinddraget från det öppna fönstret, en kaffekopp skymtas, en påbörjad stickning.
Ett par nyfikna ögon blickar ut över gården, letar efter spår
Efter livet som nyss börjat, sonen som just fötts, mannen som aldrig kom hem igen.
Ådrorna på händerna är spröda och ser ut som långa blåa vägar, farbara men inte mer.
De räcker inte till att mäta längden på sonen mer, och det var länge sedan de sågs.
Håret sprött och tunt, silvergråa stänk har svämmat över det mörkbruna, tagit plats.

Utifrån ser de andra en mörk dörr med ett namn
Inifrån ser människan en tomhet och längtar efter ljud.

Sprödhet i ljuv harmoni med en knarrig röst
Jämför sitt liv med andra, kan inte klaga men vill ha mer
Alla länder som prickats av på kartan, numera förändrade, har delats och satts ihop i samma motto.
Längtans stränder synes alldeles för långt bort, kraven blir allt mindre.

Ensam med en kopp kaffe, och en stickning ser hon livet passera som i en film. Låter kroppen vila i väntan på ro.

9 kommentarer:

  1. Bra. Gillar särskilt beskrivningen av ådrorna. Förstår inte uttrycket "i samma motto".

    SvaraRadera
  2. Fint o poetiskt, fast det med länderna känns överflödigt tycker jag, det passar liksom inte in. Resten är så vackert.

    SvaraRadera
  3. en människa som längtar efter ljud det klack till i mig så himla ensamt

    SvaraRadera
  4. Fin text, gillar speciellt "farbara, men inte mer".

    SvaraRadera
  5. Uppgivandet av "längtans stränder" verkligt och fint. "Låter kroppen vila i väntan på ro" suveränt. GIF-gumman!!! näää sluta nu!

    SvaraRadera
  6. Härlig läsning m fina poetiska bilder.

    SvaraRadera