21 mars 2012

TEMA Åldras

Rutiga gardiner rör sig sakta i vinddraget från det öppna fönstret, en kaffekopp skymtas, en påbörjad stickning.
Ett par nyfikna ögon blickar ut över gården, letar efter spår
Efter livet som nyss börjat, sonen som just fötts, mannen som aldrig kom hem igen.
Ådrorna på händerna är spröda och ser ut som långa blåa vägar, farbara men inte mer.
De räcker inte till att mäta längden på sonen mer, och det var länge sedan de sågs.
Håret sprött och tunt, silvergråa stänk har svämmat över det mörkbruna, tagit plats.

Utifrån ser de andra en mörk dörr med ett namn
Inifrån ser människan en tomhet och längtar efter ljud.

Sprödhet i ljuv harmoni med en knarrig röst
Jämför sitt liv med andra, kan inte klaga men vill ha mer
Alla länder som prickats av på kartan, numera förändrade, har delats och satts ihop i samma motto.
Längtans stränder synes alldeles för långt bort, kraven blir allt mindre.

Ensam med en kopp kaffe, och en stickning ser hon livet passera som i en film. Låter kroppen vila i väntan på ro.

9 kommentarer:

  1. Bra. Gillar särskilt beskrivningen av ådrorna. Förstår inte uttrycket "i samma motto".

    SvaraRadera
  2. Fint o poetiskt, fast det med länderna känns överflödigt tycker jag, det passar liksom inte in. Resten är så vackert.

    SvaraRadera
  3. en människa som längtar efter ljud det klack till i mig så himla ensamt

    SvaraRadera
  4. Fin text, gillar speciellt "farbara, men inte mer".

    SvaraRadera
  5. Uppgivandet av "längtans stränder" verkligt och fint. "Låter kroppen vila i väntan på ro" suveränt. GIF-gumman!!! näää sluta nu!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...